United States or Bulgaria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så näres styrkan af det svaga, så sin skatt Tar af det mindre ädla städs det ädlare Och lefver, glädes, växer opp till kraft blott så. Leontes, när ej längesen på denna, strand Vårt folk för Teukros pilar flydde eller föll, Då stod du fram mot kämpen, bröt hans öfvermod Och tvang den segervan att besegrad fly.
Men skrattande i glädtigt öfvermod ropade åter den unga: "Ja, susa du, susa du" och sjungande med klar röst fortsatte hon: "Tro ej att gossen den fria skall fånga! Foglarnes sång och blommornas ånga, Dem blott, men ynglingen ej, vill jag älska..."
Men på samma gång röjde sig i hela hennes väsen, i det sätt på hvilket hon lutade hufvudet bakåt och höjde på axlarna, en hög grad af stolthet och själfmedvetet öfvermod. Jag kunde icke låta bli att med förvåning betrakta och beundra henne.
RHAISTES. Hvad, äfven du? HYLLOS. Gif snäckan hit! RHAISTES. Förmätne, vill du slita ur min egen hand Min egendom? HYLLOS. Den tillhör oss och icke dig. RHAISTES. Vik bort! HYLLOS. Javäl, sen rofvet jag ifrån dig ryckt. RHAISTES. Vansinnige, du räds ej i ditt öfvermod Att öfva mot din härskares förtrogne våld Och fruktar ej det stränga straff, som krossande Dig drabba skall.
LEIOKRITOS. Den mark, du ägt, skall åter en gång blifva din; Med eget spann du plöja skall din egen teg Och egna skördar bärga. EUBULOS. Ve, o konung, ve! LEIOKRITOS. Du hatar Rhaistes, fruktar, att hans öfvermod På nytt skall från dig rycka, hvad du fått på nytt; Var trygg, du är från denna stund i mitt beskärm, Och större är din konungs makt likväl än hans.
Jag sträcker mina bänder ut bönfallande Mot dig, du ädle furste, slut ditt öra till För orden af hans barnsligt öppna öfvermod! Ack, han är son af Ajas, sådan var ock han. Så fri, så stolt, så trotsande, så ovarsam Gick han sin bana, tills den slöts med undergång. Men du, var du mot sonen ädelmodig mer, Än Hellas drottar voro mot hans fader förr.
Den ene lefver helt i köttets rike, han är högmod, öfvermod och egoism, han blomstrar en tid i mycken välmåga, men på sistone går han under, som tillbörligt är. Den andre är idel längtan att få förlora sitt själf i det som ofvanefter är.
STÅLARM. Tillbaka hälsa till din amiral och säg, att hertig Karl vid Helsingfors är af vår landthär slagen och fördrifven, och att han därför må ta sig i akt, om han vill hoppas att sin flotta rädda. Säg det åt honom, han på mig skall tro med lika mycket skäl, som jag på honom. PARLAMENTÄREN. Det svar var väntadt af ert öfvermod; hör därför hvad till sist jag nu er säger.
Ack, vårt fördärf Bereds af detta öfvermod. EUBULOS. För sent. Han hör Ej mer din varning. TEKMESSA. Olycksfödde gubbe, säg, Hvi eggade du ynglingen till detta dåd? Vår ofärd är för handen. O Eurysakes, Kom i din moders armar, låt mig famna dig Ännu en gång, den sista.
Då kom till henne, där så hon stod, En sälle, en ung dragon: Hans blickar lyste af öfvermod, Och af spotskhet svällde hans ton: "Häll i", så skrek han, "för ingen bang, I afton vill jag bestå, Ty silfver har jag, du hör dess klang, Och vänner kan jag mig få!" Hon sköt på den stolte en vredgad blick: "Det är väl, jag känner dig nu. För en fattig moder i fält du gick, Men hur stridde i dag här du?