United States or Colombia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men för den gamle vise var i detta ögonblick människan endast ett stoftgrand. Sedan han följt meteorens lopp och antecknat dess bana på stjärnkartan, reste han sig till sin fulla längd, utsträckte sin högra arm mot horisonten, där skenet ännu tycktes dröja, och sade högtidligt: Si Guds skrift på himmelen! Ho är jag, Herre, att jag vill utrannsaka din hemlighet eller mäta ditt mått?
Nu talas för första gången i dagboken om »de sjuka», som lågo i sina bäddar och uppvärmdes af de friska genom heta stenar, hvaremot de friska åter sökte hålla sig varma genom att gå och springa i det fria. Den sista veckan af April var vackert, angenämt väder, och från och med den sista i samma månad var solen dag och natt öfver horisonten.
När i morgon dagen börjar klarna, Solen träda fram vid horisonten Och när då vårt fästes portar öppnas, Så begif dig fram till fästningsporten, Hvarur härens slutna leder tåga, Alla ryttare med tunga pikar Och i spetsen Jugovitschen Boschko, Bärande för hären korsets fana. Honom min välsignelse och hälsning! Fanan må han ge åt hvem han lyster Och hos dig förblifva kvar i slottet."
Nu, efteråt, tycker jag nästan du har en viss förpliktelse att riskera också den personliga bekantskapen! Skämt åsido: Jag tycker, att du ändtligen en gång kunde göra allvar af att komma hit upp! Vi skola icke bita dig utan visa dig all möjlig älskvärdhet och du bör väl ändå en gång upphöra att vara en myt för hufvudstaden Hon stirrade mot horisonten.
Han såg nedåt gatan, som om han sökte upptäcka någon, som avlagt denna examen. Hela eftermiddagen höll man till nere vid åkanterna. I horisonten i väster stod en röd skybank, som för varje minut skrumpnade till färg och form, medan solen sänkte sig.
Hans högsta lycka bestod däri att han aldrig mött eller lärt känna något ont, vilket han ej trodde sig äga kraft och hälsa att avvärja. De olyckor, vilka hotat att dyka upp, hade som övergående skyar försvunnit från horisonten och lämnat hans himmel ännu mera ren och fri. Åtminstone trodde han så, och denna tro var den verklighet, i vilken han levde.
Han såg efter henne, så länge han kunde, vände sedan om och gick med långsamma, trötta steg framåt byvägen. Qvällen var sval och skön; derborta stod insjöns lugna vatten; man kunde höra änderna pipa i vassen och se småfisken slå innerst i viken. Vid horisonten spred sig ett gult skimmer, den närmaste skogen belystes allt mer, och allt högre steg, stor och rund, augustimånen.
Inför hennes tro glömde jag mina tvivel, och i min inbillning tog vår obetydliga resa helt underliga former, som när små närbelägna öar höja sig mot horisonten och hägra i en fantastisk glans. Så sutto vi äntligen en söndagsmorgon på ångbåtens däck, ångande ut mot den kända farleden.
Den dunkla fläck, som af den skarpsynte sjömannens vana öga urskildes emot den ljusare horisonten och på hvilken den gamles uppmärksamhet blef riktad, lämnade hans om möjligt än mer skarpa syn intet ögonblick i tvifvelsmål om den kurs, som var att tagas.
Hon minnes allting ännu så väl, och berättar det så vackert. Viken, de mörka granstränderna, vassen der borta, och längst i fonden midt på tjärden segelslupen med sina nya, hvita, ovanligt höga segel och vimpeln... Nere vid horisonten, der en liten bit af det stora, vida hafvet skönjes, kunde Weitikka se ett litet mörkt moln. Det växte. Det kom närmare, det blef så sällsamt till sin form.
Dagens Ord
Andra Tittar