United States or Pitcairn Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vore ej hon; blef säkert i kväll välplägningen mindre Äfven i stugan, ty lätt förgäta de öfriga sådant; Hon, fast barnslig hon är och den yngsta af alla i gården, Glömmer dock ingen och lefver af andras glädje allenast." Så han tänkte och hann byvägen och följde med lättnad Trampade spår i en gladare nejd, där fjärran en hydda Stundom mötte med ljus från den flammande härden hans öga.
Men uppe vid byvägen, på ömse sidor om diket, stod en hop små, låga enbuskar, al och vide. Här och der kröpo glänsande lysmaskar fram i gräset, lyste en stund och försvunno igen. Ljungen stod hög och stram i backarne, porsen doftade, och klasar af rödaktiga lingonkart tyngde ned sina stjelkar mot marken. Ella tog af sig hatten och torkade svetten från pannan.
Han såg efter henne, så länge han kunde, vände sedan om och gick med långsamma, trötta steg framåt byvägen. Qvällen var sval och skön; derborta stod insjöns lugna vatten; man kunde höra änderna pipa i vassen och se småfisken slå innerst i viken. Vid horisonten spred sig ett gult skimmer, den närmaste skogen belystes allt mer, och allt högre steg, stor och rund, augustimånen.
Kalliola torp låg der rakt framför, uppe på höjden af berget, hvars sluttande backar på tre sidor voro bevuxna med tät och hög råg, medan den fjerde utgjordes af en nyss bränd, ännu sakta rykande sved. Den grå hufvudbyggningen med sitt låga tak, sina hvitstrukna fönsterkarmar och sin lilla trappförstu med tak låg med framsidan rakt emot byvägen.
Då han gått ett stycke, kom han till byvägen. På en sten vid vägkanten såg han Hedda; hon hade en stor näfverrifva med blåbär i famnen och åt nu derur med god smak utan att låtsa märka Ella, förrän han var helt nära. Si, är det du sade hon då jag äter upp hvad jag fått för ostkakan af Fattig-Liisa dernere; kom så får du en del, du med!
För resten är det brådt med skörden på prestens åker. I morgon skall rågen i rian. Tig och arbeta; det är Guds bud. Mera talades ej. Han gick ut ur stugan, tog pipan i munnen slog eld, nickade långsamt inåt, suckade och försvann. Om en stund hördes hästens steg; det gick långsamt, fot för fot på den ojemna, smala byvägen. Den unga qvinnan log så tankfullt. Det är inte värdt att vara ledsen!