United States or Ireland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvad nu, hvarför har Peltonen klädt sig så der, är det meningen att här inte skall arbetas i dag? frågade patronen, då han såg mannen komma fram iklädd en ren arbetsskjorta och en snygg väst af mörkgrå vadmal, han tänker väl passa på, då han vet att jag ska' in till stan, att under tiden ta sig en rigtigt glad dag här, hvasa?
Peltonen rynkade ögonbrynen och tuggade kraftigt sitt hårda bröd. Och det står en menniska inte ut med. Jag vet att du gjort något ondt med patron, ja det säges öfverallt, och jag vet att du gifvit pant på att lyda allt det fanstyg han befaller dig att göra.
Någon måste en ha, och efter jag aldrig hade dig, så tog jag honom, för han höll sig inte för god att prata och fundera med ett qvinfolk, han var kärlig och alltid så glad... Herre Gud, men jag orkar inte se honom mer, tjufstrykern! Dessutom... Hon hann ej tala mer. Peltonen hade stigit upp från stolen och stod nu med hennes båda händer i sina.
Tror han att det är ärligt gjordt, eller hur, hvasa? Hyresgästerna klaga alltid att jag mäter för knappa famnar, svarade Peltonen, kaptenen var så ond sist, så. Det satans packet, så är det när man skämmer bort dem! Ja, ni förderfvar för mig allihop, kringstjäl mig och äter ut mig, som vore ni korpar kring ett sjelfdödt djur.
Patron och jag lekte tillsammans hela dagarne, när vi voro barn, och jag var ibland hans häst och ibland hans karl det var alltid på samma vis som nu, fastän vi var små då, förstås. Han sparkade mig, fast det var jag som var hästen, men om jag gaf tillbaks, fick jag stryk. Fy då! du har alltid varit liksom en slaf du, Peltonen! Han såg upp en gång.
Hör nu, Peltonen, stå inte här längre, gå till sitt arbete, jag far om jag vill och när jag vill. Och med ångbåten, hör han, inte med hästen. Den plöjer han med. Adjö. Peltonen böjde på hufvudet och gick några steg.
Leena satt med båda händerna om hufvudet och gungade af och an. Peltonen stannade. Den lille i vaggan började att sakta klaga, men tystnade igen, sjunkande i nya drömmar. Herre Gud, herre Gud klagade Leena, det var väl inte du, Antti, som sköt honom? Peltonen skakade långsamt på hufvudet och såg alltjemt åt golfvet.
Ni föder er och göder er, er och er odugliga afkomma, ni bli som feta flugor, medan jag med hvarje dag blir allt magrare, jag och mina barn. Gjorde jag rätt, så... Ångbåten tutar, han ligger visst för tjocka vid Konäset, sade Peltonen, skall jag göra hästen i ordning, i fall patron vill fara landvägen öfver broarna? Han vet inte hur fort han vill bli af med mig! Nej!
Folk skakar alltid på hufvudet när man frågar dem om det, och svar kan en aldrig få. Peltonen for häftigt upp af stolen och stälde sig rakt framför sin hustru. Du gör bäst om du aldrig talar med någon derom, hör du, aldrig. Han satte sig åter tungt ned och suckade: Det är just förbannelsen, det med Carlson. Vi voro aldrig rätt sams, han och jag.
Öfver Peltonens bistra, stela drag for som ett smålöje, men han teg. Och räfsaxen, som jag hade lagt ut för det nötet, hade han inte fått tag i den och burit den dit bort vid enrisbuskarne, så jag höll på få benet afskuret, hade jag inte händelsevis haft jagtstöflarne på ... svara mig hvad han kan på det? Peltonen teg alltjemt.