Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 oktober 2025
Ännu en sak, ljöd patronens röst efter honom hugg bort strandträden derborta, veden här uppe är snart slut, låt alarna omkring uthusen stå, men alla björkarna ska ned, förstår han, på vägen åt stranden, der behöfs ingen park. Så, begriper han inte, efter han står så der och glor? Peltonen spärrade upp ögonen och spände dem i patronen.
Han rynkade pannan som af missnöje, och då han kilade ut genom dörren, knöt han näfven med passionerad kraft och upprepade sakta moderns ord, endast med mer eftertryck och innerlighet: »ja, ja, vi ska be Gud att hin tar patron!» Men Peltonen, som derute gick till sitt arbete, blickade än en gång med en tacksam blick tillbaka till det lilla huset.
Peltonen höll upp en stund, smålog, men återtog i den gamla tonen: Nå, det var väl min tid då, eftersom jag blef så kär. Inte frågade jag efter hvad folk sade, att du hållit dig väl med en gardist förra sommarn, jag trodde så fast på dig. Bara jag fick dig, så tänkte jag allt skulle vända sig för mig. Och du tog mig.
Peltonen var med ett språng framme, tog våldsamt barnet i armen, skakade honom och kastade honom så med vild kraft ett långt stycke fram ibland snåren, derifrån den lille med en katts snabbhet genast ilade bort, som om ingenting hade händt.
Sitt ner, Leena, sade han säg, kan du hålla mig kär, fastän jag gått och hållit mig ifrån dig och låtit dig vara ensam så länge? Leena såg upp med ögonen ännu fulla af tårar. Kan du tro på mig, du? frågade hon tviflande. Jag frågar om du kan hålla mig kär, fastän jag är en fördömd menniska sade Peltonen och såg henne i ögonen. Är jag något bättre, jag? menade Leena.
Peltonen såg upp med en mörk blick, men slog ögonen ned igen utan att svara. Nå, hvad är det, ut med språket, skall jag bli lydd, eller hur? Peltonen såg åter upp med samma på en gång föraktfulla och undergifna min. Jag har aldrig hvilodag, det vet patron sjelf.
Hör, säg Peltonen att om han raskar på med det der undanrödjandet i morgon, så skall han få en mark i drickspengar, och hon, madam, hon kan mäta sig lite mer mjölk på qvällarne, om hon häller i en liten sqvätt mer vatten åt hyresgästerna på udden, mjölken är nog stark ändå... Med dessa ord gick patronen in i huset och reglade dörren efter sig.
Nej, jag går jag, du må sköta dig och barnen bäst du vill. Efter du är mot mig som vore jag en ko eller oskäligt djur, så är jag otrogen mot dig. Jag går. Hon snyftade öfverljudt och höll händerna för ögonen. Är du så galen i honom, Leena, att du ska lemna barnen? frågade slutligen Peltonen med sina allvarliga röst. Honom, honom, nej, jag går inte med honom.
Peltonen uppfattade genast situationen. Det der hade han sett så många gånger förut, det kunde numera icke ändras. Est-Lasse var hustrun kär, sådana der svarta, långa karlar med ögon som kol och stora glupande läppar äro alltid qvinfolk i smaken. Och så var han spelman och kunde visor, det är talangen som gör sådana herrar oemotståndliga.
Än i lador och rior, än i grottor och ofta i sin öppna båt sommarn om. Då vintern kom, var han långa tider försvunnen, han sade att han på Estlands kust fångade säl eller i de tjocka skogarne i norra Nyland jagade räf och vildt med egendomsherrarne. Peltonen såg på sin hustru, som satt der med bränvinsflaskan i handen, hvaraf hon nyss hält i Lasses kaffekopp.
Dagens Ord
Andra Tittar