Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 maj 2025
Ni kunna naturligtvis inte ens föreställa er ett sådant lif i stora världen. Vi måste medge att så var. Baler, så storartade att ni inte ens i drömmen sett någonting liknande, operor, baletter, teatrar, konserter, lysande toaletter, det finaste salongslif och så vidare. Vi hörde på, fulla af undran. Men månne detta i längden skall tillfredsställa Agnes? frågade jag slutligen tviflande.
Ovan vid en smekning såg Pekka tviflande upp, slet sig därpå lös nästan skamsen och sprang ut, slående kullerbyttor utför den lilla sluttningen nedåt landsvägen. Hå, det dammade där borta! Pikku rultade fram, Maija kom utrusande och Pekka sprang ned som ett yrväder. Där stodo de med öppna munnar, öppna ögon och öppna skjortlinningar.
"Det ser man redan på era blickar. En gift man ser aldrig så der ömt på sin fru." "Men ändå misstar ni er. Hon är inte ens min fästmö." "Inte?" Värdinnan såg tviflande först på Alma och sedan på Nymark. "Hm," myste hon, "om hon ännu inte är det, så blir hon det snart. Eller kalla mig lögnerska." Nymark skrattade och gick till Alma, som allt ännu lekte med barnen.
Sitt ner, Leena, sade han säg, kan du hålla mig kär, fastän jag gått och hållit mig ifrån dig och låtit dig vara ensam så länge? Leena såg upp med ögonen ännu fulla af tårar. Kan du tro på mig, du? frågade hon tviflande. Jag frågar om du kan hålla mig kär, fastän jag är en fördömd menniska sade Peltonen och såg henne i ögonen. Är jag något bättre, jag? menade Leena.
Pariserhållning och pariserfötter.» »Pariserskodon, menar du», svarade värden och såg på nykomlingen med ungefär samma uppmärksamhet som man egnar sina flugor. »Jo, det var min mor.» »Din mor?» utropade den andre flat, i det han vände sig mot dörren som om han tvärt igenom den kunnat se henne aflägsna sig. »Men du ljuger väl som vanligt», tillade han tviflande.
Dessa modiga sanatorie-troende tyckte dock efter slutadt förhör, att vi fem vandrare voro ena värre dödsföraktande våghalsar, som, utan manligt beskydd, vågade oss upp på öde fjellstigar emellan fäbodar och sätrar. »Ni kunna ju råka ut för vilda djur!» menade de. Våra två kamrater läto höra ett diftongfritt Å! i tviflande tonart.
Mor slätade luggen och såg honom i ögonen. »Har du slagits, pojke?» frågade hon och såg oroligt på sonen. »Ja, med vargen», sade Pekka, »han sparkade så fasligt och jag bara slog och luggade honom. Men han blef rädd, han, och sprang sin väg.» »Sprang vargen för hvad blef han då rädd?» Modern såg tviflande in i sin förstföddes ansikte, med den käcka, skrytsamma, tvärsäkra minen.
Dagens Ord
Andra Tittar