Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2024
För ingen del, han ville inte störa. "Men får jag inte se på er här? Ni passar så bra bland blommorna, ni, som sjelf hör till dem." Alma rynkade sin panna. Nu fann hon alls intet behag i detta slags språk; det föreföll henne dumt och innehållslöst. "Jag gör ingenting, så länge ni ser på," sade hon med bestämdhet till Nymark, som stod på tröskeln och stödde sig mot dörrposten.
Jungfrun måste härifrån, långt härifrån, måste i kloster, så att kärleken på ömse håll kan få fortsätta att brinna med den rätta klara lågan. Ack, vad livets vår är rosig med all sin kärlek! Och den kan leva, riddare, den kan leva ännu under ett vitt hår som mitt. Magnus rynkade pannan. Men Valdemar, svarade han avbrytande, vad skall han säga?
Holpainen undrade, att han kunde tala så der bra; orden kommo som af sig sjelfva i hans mun. Ja, ja, nog håller Gud vård om oss. Mari rynkade sin panna och pressade ihop läpparna. Den dumma träskallen, som trodde, att Gud bryr sig om sämre folk.
Hon petade till honom med käppen. Vad ska Lasse få, när Daniel kommer tillbaka från kärret? Upp flög ungen och började sussa omkring som en humla. En käpphäst! skrek han. En käpphäst! Och lika plötsligt blev han åter stillsam, tung i det stora huvudet och fundersam. Men Basilius rynkade ögonbrynen, vita som blekt lin. Hemligheten var röjd och morans ansikte blånade av en fruktansvärd vrede.
Se hur han grinar, när jag grovt förolämpar hans far! Har vreden släckt hans ljusa förstånd? Han reste sig, gick bort till prästens son och sporde: Hör nu herrn! Var det inte herrn, som nyss ville tala med mig bakom lagårn? Jag vet just inte det, mumlade prästens son och smålog förläget. Men Ludwig rynkade pannan i grubbel och återvände till Brita, som sa: Lugn min ängel!
Må det nu ske för kyrkans skull och för Inges skull, amen! Innan hon fick tid att svara, blev hon kullkastad över stalltröskeln, och ett snabbt yxhugg skilde kroppen från huvudet, som ännu rynkade pannan i rasande vrede. Nu ligger vägen öppen och rak, och jarlen är den mäktigaste både här och nordanskogs! sade han och lyfte upp huvudet och kysste det på båda ögonen. Och nu kysser jag Inges kvinna.
Han rynkade pannan som af missnöje, och då han kilade ut genom dörren, knöt han näfven med passionerad kraft och upprepade sakta moderns ord, endast med mer eftertryck och innerlighet: »ja, ja, vi ska be Gud att hin tar patron!» Men Peltonen, som derute gick till sitt arbete, blickade än en gång med en tacksam blick tillbaka till det lilla huset.
Alla herrskapen der uppe på balkongen klappade i händerna. Men folket rynkade på näsan. De hyste agg till ryssen, »fienden» som han kallades. Och de tunga, bränvinsdåsiga bruksarbetarne af landsens egna barn menade trumpet, att »man nog minsann förut visste af, att ryssarne voro flinka i benen.
Fina tog pennan från örat och rynkade sina ögonbryn. Hvad säger pastorn, stackars förlorade varelser! Hvad vill det säga? Hvad menar herrn med det? Syndiga ä' vi allihop, herrn med och jag och vi allesamman. Stackra dem alls inte! De är' inte sämre än annat folk! De arbeta så godt de kunna. Gå ut, flickor, och be Maja komma in, om jag ringer. Muntra er nu i vedboden båda två.
Hedda tog sin randiga kjols redan af daggen fuktiga fåll i handen och fäste den upp vid midjan, så att den korta lilla blå ullkjolen syntes, och började så gå framåt stigen, lätt och vig som en ung häst. Ella hvisslade ej mer. Han rynkade sina ögonbryn och knöt näfven. Men hans blod svallade så oroligt; hon tycktes honom så eftersträfvansvärd, der hon gick trygg och stolt på egna egor.
Dagens Ord
Andra Tittar