Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 oktober 2025
Fattiga barnungen min sade modern, tog en bit af det hårda svarta brödet och räckte den åt barnet. Men den lilla rynkade på näsan och snyftade högljudt och pockande. Matmjölk, mamma, mamma lallade hon, matmjölk Anna vill ha. Modern satte sig på en af stolarne, ref upp sin vida bomullströja och lyfte barnet i famnen.
Hagelin lyssnade förstrött. Han betraktade Abraham oavvänt. En mjuk, fet, vit hand kröp långsamt över bordet men drogs hastigt tillbaka, då Abraham rynkade pannan. Hagelin knäppte sina händer. Tänk, viskade han. Tänk, att Abraham Krok verkligen skulle komma. Till oss. Till mig. Det är förunderligt. Jovisst, sade Abraham. Men ni kan vara lugn för, att jag inte ämnar stanna
Edmée rodnade och rynkade lätt ögonbrynen. Madame de Châteauneuf var hennes fars syster, och det hade ända sedan hennes barndom varit ett stående avtal mellan familjerna, att hon, då tiden kom, skulle förmälas med sin kusin, Louis de Châteauneuf. Som barn hade de varit mycket tillsammans han var för resten en sex
Men framför honom rakt på tröskeln stod Toimilas unga dotter, den vackra Hedda, hon stod der med rynkade ögonbryn och ögon, som bokstafligen sköto blixtar. Hon bar sitt hufvud högt som en drottning, och det blodröda bandet omslöt hennes bruna, lockiga hår, hvars långa flätor hängde ut åt nacken.
Den förbannade pojkbytingen som inte gör annat än illa. Jag tål honom inte. Han stjäl jordgubbar och han bryter af blommor i trädgården, spö ska han ha, och du är och förblir en stackare, Peltonen, i din familj! Födelsedag! Joo, det är sött! Peltonen rynkade sin panna i ännu djupare veck.
Peltonen rynkade ögonbrynen och tuggade kraftigt sitt hårda bröd. Och det står en menniska inte ut med. Jag vet att du gjort något ondt med patron, ja det säges öfverallt, och jag vet att du gifvit pant på att lyda allt det fanstyg han befaller dig att göra.
Om jag vill, ja, sade Abraham och rynkade pannan, för nu blev han ond. Fru Hyltenius sänkte ögonlocken och smålog. Ja visst, kära ni, naturligtvis. Det är inte min mening att spela grym slavägare. Alltså ringer jag upp Björner i kväll. Och ni kommer den femtonde. Adjö så länge. Abraham klatschade sig om benen, när han gick över gårdsplanen. Och småsvor så stilla för sig själv.
Än röd som en vallmo, än blek som det väfda linnet, satt hon qvar, fåfängt försökande att iakttaga en för tillfället passande likgiltig min. Hon inträdde sakta spolen, slog försigtigt med klofvan, rynkade ögonbrynen, men såg aldrig upp.
Och som han i detsamma blev varse Abrahams rynkade ögonbryn, och som han i själva verket hade en ganska snabb uppfattning, gjorde han hastigt ett varv på hälen och sade: Ja, ser du, på det här sättet så blir det ingen förlust för försäkringsbolaget. Du lurar varken Gud eller människor, du bror. Nej, jag gör inte det, sade Julius Krok och suckade.
Så ref han sig i håret, rynkade ögonbrynen under djupt begrundande, gick ett steg, men vände om igen. Han bet sig i läppen, såg bort, men tittade alltid dit tillbaka. Slutligen skakade han på hufvudet. Men det är bara lillan, som har godt af den der sade han för sig sjelf så högt, att en förbigående kunde höra det men af den andra saken har hon roligt, hon, hustru min.
Dagens Ord
Andra Tittar