klofvan

Uppdaterad: 2 januari 2026

Än röd som en vallmo, än blek som det väfda linnet, satt hon qvar, fåfängt försökande att iakttaga en för tillfället passande likgiltig min. Hon inträdde sakta spolen, slog försigtigt med klofvan, rynkade ögonbrynen, men såg aldrig upp.

Daniel Sten - Bland ödebygder och skär: Berättelser från Finland