Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 maj 2025
Näktergalen lilla Sjunger fröjd åt alla; Blott åt mig, den arme, Trefaldt sorg han sjungit. Och den första sorgen Sjöng han för mitt hjärta: Att min moder hittills Mig min brud förvägrat. Och den andra sorgen Sjöng han för mitt hjärta: Att min flinka skymmel Under mig ej dansar. Och den tredje sorgen Sjöng han för mitt hjärta: Att min trogna flicka Har på mig förtörnats.
"Nog såg jag matmora i nämndemansköket vara lika god hon, men int tänkte jag på till bli nämndemansmor för de", funderade Maglena. Hon såg med belåtenhet huru jättehålet i Antes strumpa krympte samman under hennes flinka fingrar. "Snickra hon, nämndemansmor?" frågade Ante med en lustig glimt i ögat. "Ja, de gjorde hon! Hon snickra på sitt vis och som kvinnfolk gör de, när dom är riktig.
Alla herrskapen der uppe på balkongen klappade i händerna. Men folket rynkade på näsan. De hyste agg till ryssen, »fienden» som han kallades. Och de tunga, bränvinsdåsiga bruksarbetarne af landsens egna barn menade trumpet, att »man nog minsann förut visste af, att ryssarne voro flinka i benen.
Åja, åja, åja, sade sopranen, vi hinner väl lika hastigt till bron, med vår flinka kaptens åtgärd; men sedan försinkas, bortsinkas, borttas mycken tid med att komma i land, så att det är alltid gott vill inte min baron det? vi skickar en stafett, som beställer, och som tar upp alla rummen? Må gjort! sade den sömniga basen och stoppade in sin haka under rocken.
"I tre kolonner vi rycka fram", Skrek öfverste Fahlander, "Hvem hinner främst af de tre?" De orden hörde löjtnant Zidén, Vasserra, det märktes snart. "Framåt", så ropte han, "flinka ben, Hurra, mina vasagossar, Karl den, som i dag tar fart!" Det var visst icke den första gång, Han ropat till folket så, Men aldrig hade i sådant språng, Så blindt han tillförne rusat Mot fiendens hop som då.
Jag var bortrest en tid och fann vid min återkomst en sorglig förändring. "Stig in till min stackars Clara", bad fru Lingdahl, "så gick det med min flinka hjelperska!" Jag gick in till Clara. Hon satt på golfvet med en hop sönderklipta lappar framför sig och spritade och spritade med samma ifver, hvarmed jag förr sett henne arbeta. Hon helsade mig vänligt och uttalade sitt nöje af att se mig.
Här kom en kosack på vägen, Han skröt med sin flinka rapp. Hvad? Skulle jag bli förlägen? Jag red med honom i kapp." Von Essen, sjuttiårig, Med flammande eld i barm, Smärt, högrest, silfverhårig, Han hoppade högt af harm. "Bort", skrek han, "du fräcka sälle, Till stallet igen och minns Att hämta i skymmelns ställe Den gröfsta piske, där finns!"
Dagens Ord
Andra Tittar