Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 maj 2025
Harmfull slöt jag dock sist att söka och nalkades skogen, Där vårt läger vi valt, då bland buskar ett stycke från vägen Åter en fallen jag såg och började hoppas ånyo. Närmare kom jag och fann en kosack ej, utan ett odjur, Fann en slagen kalmuck. På en sjunken drifva bland tufvor Nära sin störtade häst, orörlig, en fasa att åse, Låg han och vände mot skyn vidöppet sitt blodiga anlet.
Hon talade alltjemt med den i munnen, det rök om henne, tankarne togo form och orden rullade ut som pådrifna af ett ångande inre maskineri, det var ryska och svenska, det var gester och tecken, det var lif och lust. Hon hade långt, rakt nedhängande hår, svart och tunnt, brun frisk hy och en figur som en kosack. Toiletten var halft om halft elegant och slarfvig, dyrbar och prålande.
Hon älskade blott predikomusik. Af henne hade således Nadja icke det artistiska, men af hvem? Om hon varit Rellus men det var ju inte så. Sergei hade kanske varit vid musiken? Det visste hon inte. Han hade en häst och var kosack, hade lefvat, älskat i förbifarten och dött i en hast. Det var hvad hon kände om honom. Nadja skulle således bli en teatermamsell på allvar.
Här kom en kosack på vägen, Han skröt med sin flinka rapp. Hvad? Skulle jag bli förlägen? Jag red med honom i kapp." Von Essen, sjuttiårig, Med flammande eld i barm, Smärt, högrest, silfverhårig, Han hoppade högt af harm. "Bort", skrek han, "du fräcka sälle, Till stallet igen och minns Att hämta i skymmelns ställe Den gröfsta piske, där finns!"
Dagens Ord
Andra Tittar