United States or Guatemala ? Vote for the TOP Country of the Week !
Här kom en kosack på vägen, Han skröt med sin flinka rapp. Hvad? Skulle jag bli förlägen? Jag red med honom i kapp." Von Essen, sjuttiårig, Med flammande eld i barm, Smärt, högrest, silfverhårig, Han hoppade högt af harm. "Bort", skrek han, "du fräcka sälle, Till stallet igen och minns Att hämta i skymmelns ställe Den gröfsta piske, där finns!"
När hans trosförvanter, dystra, slutna, Sökte skogars tystnad och i bergens Kulna, mörka, skymda grottor fjärran Gömde sig för frestelsen och världen, Gick han ljus, en afbild af den första Dag han skådat, upprätt, silfverhårig, Fridsam, tålig midt i lifvets vimmel, Hörde mannens språk och barnets joller, Stod på torgen lyssnande, när talarn Lät sin stämmas åska skaka folket, Deltog i beslut och bar till urnan Sin voteringsskärf som hvarje annan.
Han stod där sjuttiårig, En kämpe till min och blick, Smärt, högrest, silfverhårig; Där har du hans yttre skick. Men hvad vållar hos gubben vreden? Han stampar helt vildt af harm. Vi lefva ju midt i freden, Hur gör han sådant alarm? Betrakta blott lugnt processen, Så farligt är ej därmed; Du ser den gamle von Essen, Du ser hans vanliga sed. Nu ropar han.
Knappt den sköna flickan talat så, När Miljutin, hennes fosterfar, Silfverhårig, lutad mot sin staf, Flämtande af trötthet stället hann. Glad sin dotter fann den gamle nu, Hof sin röst och talte snabba ord: "O Nadeschda, hvarför irrar du, Lik en vild kanin, kring nejderna, Söker lunders gröna gömslen, dväljs Tyst bland väpplingen vid bäckars strand?