United States or Chad ? Vote for the TOP Country of the Week !
Knappt den sköna flickan talat så, När Miljutin, hennes fosterfar, Silfverhårig, lutad mot sin staf, Flämtande af trötthet stället hann. Glad sin dotter fann den gamle nu, Hof sin röst och talte snabba ord: "O Nadeschda, hvarför irrar du, Lik en vild kanin, kring nejderna, Söker lunders gröna gömslen, dväljs Tyst bland väpplingen vid bäckars strand?
Men till dess sida trädde likväl den vackra Johanna, Tigande, icke med ord hon ville försöka en ursäkt, Ville blott vänta en gladare blick, att gladare sedan Lämna sin unga värdinna och gå till de glömda bestyren. Länge förmådde ej heller den sjuttonåriga flickan Blicka på nejderna blott kallsinnigt och visa sig mulen, Utan hon ångrade snart i sitt sinne det hårda, hon talat.
De mest meddelsamma varelser vi mötte på denna vandring voro grisarne, ty de följde oss långa stycken under lifligt samspråk. Men som vi ej förstodo hvad de pratade, och ingen menniska i de nejderna kände gummans klyfta, så kraflade vi förgäfves i bergen för att finna den. Jag tröttnade först vid expeditionen, men kandidatens vetenskapliga ifver stäfjades hvarken af trädrötter eller stenblock.
Då höjer Dmitri sitt öga mörk, På nejderna blickar han; En stund han tiger och skådar blott, Omsider han talar så: "Ett fält oss möter af skördar tyngdt, Ett annat af blommor höljs, Vid randen vinkar en ändlös skog, För jägarens fröjd ett hem, Och fjärran tindrar i solens färg Ett torn af ditt ärfda slott; Skall jag det noga betrakta allt, Att finna, hur säll du är?"
De intryck han emottog på den förenämnda orten har han senare nedlagt i sin uppsats i Helsingfors Morgonblad, Några ord om nejderna etc. i Saarijärvi . Det var ej blott naturen han lärde känna i dessa de blänkande vattendragens, de mörka åsarnas och de djupa skogarnas ödemarker.
När jag sålunda satt på hans arm, viste han åter med handen ut mot nejderna och sade: 'Mer än detta har man röfvat ifrån dig. Du har haft en moder, du som andra; hvar är hon? Då vinter blir, vissnar stranden och stelna sjöarna, men en moders sinne hade varit dig varmt in i döden. Jag började gråta. Det var första gången, som jag hörde en människas milda ord.
Mångfald föder i jordiska ting den rika naturen, Mångfald föder hon ock i människolynnen och tankar. Ser man dock lätt, hur hon står på sin strand, vårplantan, och knoppas, Fredlig, rotad och lugn, då den hundraåriga bäcken Störtar i yra förbi och nejderna fyller med buller. Tag en flicka, Mattias, och tag den jag bjuder dig genast!
"Hvad vi längta till de sköna nejderna, som våra resande beskrifva, der rosorna svälla i yppig fägring, der palmerna svaja, der fjärlarne glänsa som flygande blommor, och blommorna dofta ett haf af vällukt, dit, dit, låt oss fara, låt oss skynda i glada lekar, att strö guld på vågen, att förgylla med glänsande glöd hvarje blomma, hvarje strå, och måla i purpur och brinnande färger skyar och jord". Och så ilade de åstad.