United States or Western Sahara ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig. Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd. Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende? Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig, och må folken hämta ny kraft; må de så komma fram och tala, ja, låt oss med varandra träda inför rätta. Vem har i öster låtit denne uppstå, som mötes av seger, var han går fram? Vem giver folkslag i hans våld och gör honom till härskare över konungar? Vem gör deras svärd till stoft och deras bågar till strå som föres bort av vinden?
Världen låg framför honom såsom ett mörkt svedjeland, livet syntes honom såsom ett uselt gyckelspel, och mänskligheten som en krälande myrhop, utan annat mål än att i evighet på samma sätt, släkte från släkte, släpa strå till sin stack. I sådan sinnesstämning återsåg Adolf sin gamle vän. Vilken förändring på dessa år! Var var nu den livlige, rosenkindade, av hopp och glädje flammande ynglingen?
Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet. När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.» Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
Därefter blef allt åter stilla, nu körde schäsen i den mjuka mullen vid stranden bakom tvättstugukullen, den skulle nu strax vända mot gården, köra igenom den öppna grinden, svänga in och stanna framför verandadörren. »Redan», hviskade unge herrn med en suck, i det han steg upp och borstade af en del strå och sand från sina kläder ... »redan, så fort.»
Gån själva och skaffen eder halm, var I kunnen finna sådan; men i edert arbete skall intet avdrag göras.» Då spridde sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att bruka det såsom halm.
Porten öppnades, och den tjänande klosterbroderns bleka, avfallna ansikte, nu stämplat med en viss förundran, visade sig vid skenet av en lampa, som han höll i handen. Broder Johannes, sade riddaren, räds icke! Jag är ej en vålnad utan en levande människa, så märkvärdigt det än vill synas både dig och mig, ty varthän mitt öga skådat, är fältet så väl mejat, att knappt ett strå står upprätt.
Folke Filbyter böjde huvudet och plockade i höet omkring sig. Han drog ihop strå vid strå till stora tappar, darrhänt och famlande, och släppte dem åter i sär. Du är rädd om mitt liv, Folke, din fars liv. Du är rädd, att böndernas vrede mot dig också skall bli mig till ofärd, helst om de börja tänka på mitt förflutna. Fast jag haft gård, har jag ju halvt gällt för en stigman.
Och snart hördes i rummet utanför dörren några barnaröster sjunga: "När juldagsmorgon glimmar Jag vill till stallet gå, Där Gud i nattens timmar Re'n hvilar uppå strå." Då steg modern upp för att gå ut till de fattiga barnen, hvilka hon inbjudit att fira julafton hos dem.
Med teckning. "God dag, god dag! Hur kan ni må? Nu komma vi här båda två och tänkte att er frukost ge. Välkomna är vi, kan jag se, ty god aptit ni alltid ha' precis som vi, ja, det är bra. Vi två ha' ätit mjölk och bröd, så att på oss går ingen nöd. Ni, stackare, fått vänta ni, men nu så skall kalas här bli, ty utaf blad och strå och blom vi samlat ha' en rikedom."