United States or New Caledonia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Paphos drottning, fröjdbetagen, Göt en tår i känslans fullhet Och i gossens spegelöga Såg sitt anlete och log. "O", hon suckar, "må beständigt Till ett minne af min sällhet Samma bild i samma öga Genom världen följa dig." Nu, hvem undrar väl, att Eros Sväfvar ibland oss förblindad, Fast hans blick ej skyms af bindel, Ej af mörkrets skuggor höljs?
Säll den, som af år ej bryts, Som ung får falla i hjältars rund, Som blixten ler i sin tjusning Och ljungar, krossar och dör. Ack, tynande flamman lik Är ålderdomen. På hemmets härd Den flämtar matt och förbrinner Och höljs af aska och glöms. Hvi dröjer han, Fjalars son? Har Innishonna i lundars natt Hans stridshåg lockat till hvila, Förgäter Hjalmar sitt ord?
Då höjer Dmitri sitt öga mörk, På nejderna blickar han; En stund han tiger och skådar blott, Omsider han talar så: "Ett fält oss möter af skördar tyngdt, Ett annat af blommor höljs, Vid randen vinkar en ändlös skog, För jägarens fröjd ett hem, Och fjärran tindrar i solens färg Ett torn af ditt ärfda slott; Skall jag det noga betrakta allt, Att finna, hur säll du är?"
Ja, säll är du, som sofver och som glömmer; Ej tränga världens dystra bilder nu Igenom dina blickars slutna portar, Och lifvets djupa afgrund höljs af natt. Hårdt har hon kämpat, mycket har hon lidit, Dess barm är sårad och dess pulsar tömda, Och hon förföljs ännu.
Djärf drabbar med spjutet Gall, Skarp blixtrar klingan i Rurmars hand, Och blodigt synes mig svärdet, Som höjs af Clesamors arm." Då mörknade Morvens kung, Han slog i vrede sin ungdoms sköld, Han hof sin stämma, och stillhet Han bjöd kring drabbningens rymd. "Hvad", ropte han, "höljs med blygd Morannals hvitnade hjässa? Kränks Af er, o söner, hans ära, Som trotsat skiften och år?
Jag vet och är där viss uppå, Att ingen ofärd skall mig nå, Om han ej gifver lof därtill Och mig af kärlek pröfva vill. Min Gud är stark, min Gud är god, Så är jag nöjd och har godt mod; Gud, Fader, Son och Helge And, Mig lämnar jag uti din hand. N:o 352. Morgonpsalm. I mörker höljs ej jorden mer, Upp går nu solen klara; Ny dag, o Gud, åt oss du ger, Ny nåd ej heller spara! Ny nåd!
Dagens Ord
Andra Tittar