United States or Marshall Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kommande från Piræiska gatan syntes en man taga sin väg över torget. Folkmassan öppnade sig villigt för honom, och alla närståendes ögon fästes på hans höga, majestätiska skepnad, kring vilken manteln föll i plastiska veck, under det han skred förbi, hälsad av många i hopen. Krysanteus! mumlade Karmides, och hans ansikte mörknade.
Då vart ni vred på mig, eder panna mörknade, och ni växte så hög som ett åskmoln på himmelen, men jag vaknade. Tyd mig nu denna drömmen, käre mästare! Mäster Sigfrid liknade vid dessa ord själv en drömmare.
Visst måste den främmande tjusas Af mossväggarne där, med mörknade taflor behängda; Ser han då ut, som vore han van att mötas af sådant! Kunde jag komma mig opp och företaga mig något, Skulle jag lättare bli, och den oförklarliga oron Lämna min själ. Hvad tåras jag för, hvad suckar jag öfver?
Då höjde han sitt hufvud, såg upp och lät åter hufvudet falla. Kajsa såg, att han icke druckit, Hans ansigte var förvridet, men af sinnesrörelse, och hon förstod, att han var i uppror. Hvad hade händt? Hon vågade icke fråga. Hon var rädd för sanningen. Utan att säga ett ord, satte hon sig. De magra händerna knäppte hon igen öfver knät och gaf sig till att stirra på golfvet. Det mörknade.
Men när Nilenius fick se huvudet på gubben, mörknade han. Han vände sig till hustrun och sade med något som skulle föreställa gott humör: Vet du, om jag mötte den gobben ensam i en skog tog jag å hängde han i näsduken. Ysch, så du säjer! skrek hustrun i det hon försvann in i stugan. Diakonen
Hon somnade midt under sina betraktelser och sof en lång stund. När hon vaknade var klockan 6 och hon kunde således icke hinna fram i qväll som hon hoppats, då det mörknade redan klockan 8. Hon beslöt gå en mil ännu och sedan taga nattqvarter, samt tidigt i morgon bittida slå ned på Bella, som alls ej väntade henne. Half niotiden kom hon till en gård der hon beslöt stanna öfver natten.
Men om någon kommit och frågat hvad han ville henne, skulle han icke kunnat säga det. Han ville henne ingenting. Kyssa henne? Nej, man kysstes aldrig i hans familj. Ta i henne? Nej! Mycket mindre då ega henne. Ega? Hvad skulle han göra med henne? Han kände att han bar på en hemlighet. Den plågade honom så att han led och hela lifvet mörknade.
Huvudet sjönk, mycket långsamt, nästan omärkligt. Det mörknade för ögonen, men de ryckande tummarna såg hon alltjämt Jag tror I sitter och sover. Gästgivarn stod framför henne, stödd mot spisens järnstolpe. Ansiktet var blossande rött, överläppen uppdragen mot näsan. Hur är det med pojken? Gumman nickade: Han sover. Han gör väl det, sade gästgivarn.
Nu lefver Brask hos Konow sen många år, Den ena går alltjämt där den andra går. Som kära vänner får man dem ofta se, Och nästan lika ofta så träta de. Försvunnen var en blodig dag, Det var på Lemos strand, De slagnas sista andedrag Ren tystnat efter hand; Det mörknade kring land och haf Och lugn var natten som en graf.
Det hade varit klart hela morgonen, och vädret var vackert, utom det att luften var ovanligt kvalmig. Längre in på förmiddagen började moln samla sig och åska höras. Snart mörknade himlahvalfvet helt och hållet, flere störtskurar följde hvarandra, och ljungeldarne blefvo tätare, verkeligen sällsynt täta. Vi suto just och åto vår frukost, jag och Rosa, då den gamle tjänaren kom in.