United States or Uganda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han mörknade som ett åskmoln. Äro de brudfolk? frågade han slutligen Kalliola-husbonden, som stod der med rynkade ögonbryn och utmanande blickar. De äro så, svarade denne oväntadt vänligt, och vigseln blir om tre veckor. Var nu munter, du Matti, så ska vi ha roligt här den dagen! Du behöfver ett glas bränvin, kom min gosse, så skola vi dricka tillsammans, se så! Men Matti hörde icke.
Jag ville än en gång berusa mig av doften och lät röken stiga upp och kyssa mitt ansikte. Röken tog mig på orden. Ruset kom. Det bultade vid tinningarna och mörknade för ögonen, som sågo bilder av mer än vanligt virriga former. Vid varje fartygets rörelse kom en frossbrytning över mig, så våldsam, att klockan hoppade ur västfickan.
Singoalla hade sagt honom, att han nu gjorde det för sista gången, och Assim hade tigande emottagit den upplysningen. Singoalla hade bett honom hava allt redo för uppbrott nästa morgon, och han hade tigande fullgjort hennes önskan. Nu stod han och stirrade tigande i elden och såg, huru bränderna mörknade, kolades och vordo till aska.
Det mörknade. Lisen kom ut och tände glödlamporna. Hon såg icke Louise. Ingenjören kom från kontoret. Han valde tydligen mellan att stiga in till sig och att gå upp till Holmins. Louise fick hjärtklappning. Men ingenjören skramlade med nycklarna, dörren öppnades och stängdes. Louise blev åter lugn. Hon fann, att hon hade det ganska bra där i trappan. Ingen kom och störde henne.
Snöyran hade ökat, rymden mörknade mer och mer, och det började skymma över stråkvägarna och torgen. Tomas var dödstrött, och likväl drev han ännu gata upp och gata ner. Det fanns ju en möjlighet, att han kunde möta Hall. Han hade förr ofta brukat träffa honom ute just vid den tiden, i middagstimmen; varför skulle han icke kunna möta honom i dag, då han behövde honom?
Hans ansikte mörknade åter. Hur jag krympte under denna kalla, ovänliga blick! Han flyttade sig långt bort och talade som till en främling. Jag skulle velat kasta mig om hans hals och be om förlåtelse, men blygdes också för det. Vi gingo ur vägen för hvarandras tankar och samtalet var tvunget. Men hur det var, kysste han mig ändå till afsked.
Då undergick hans ansikte en märklig förvandling. Den trumpna minen försvann, den dåsiga blicken fick liv, ögonen mörknade och förstorades, pupillerna blixtrade som svarta diamanter.
En häftig vindstöt, stark, okuflig och liksom en blixt brytande fram ur molnet, tryckte för ett ögonblick de skotade höga seglen, kom båten att hårdt vicka till att ta in vatten och att inom ett par sekunder ligga omkullstjelpt på vågorna. Hon såg ingenting mer. Det mörknade för hennes ögon.
Hans blick mörknade mer och mer, och han fortfor misstänksamt, ironiskt: Det har aldrig förr fallit mig in men vore han icke så ogalant som han är, skulle man nästan tro, att det vore av artighet mot Mademoiselle de La Feuillade, som han just nu låtit röja och hedra vår gamla Place Royale . Allt får betydelse efter den uppmärksamhet, han visade dig i våras och då du tiger, måste jag själv leta mig till, vad det kan vara mellan dig och honom.