United States or Fiji ? Vote for the TOP Country of the Week !


Furubom friade sig med, att han klockan 8 samma morgon gått ut offentligt och mött Bohm Söderbro vid slussen och omtalat för honom dådet. Klockan 12 middagen hade de ytterligare träffats i Bohms qvarter Hornsgatan hos mäster Anders Bagares enka »och intet annat talt än beklagat den olyckan». Han blef frikänd.

närmade sig henne mäster Sigfrid, som kom från bröllopsgården. Hon kallade honom vid namn och bad honom taga plats vid hennes sida. Återvänder ni redan till staden, vördige fader? frågade hon. Jag har lämnat därinne dem som fröjdas åt detta livet. Vid min ålder tänker man det tillkommande. Jag har något att tacka er för, mäster Sigfrid.

Han väcktes ur sina tankar av ljusskenet och yttrade missnöjd: Är det du, Anna? Jag har ju sagt dig, att jag icke vill störas. Här är en doktor från Tyskland, som reser i morgon och vill tala med mästaren, svarade hustrun ödmjukt. Mäster Sigfrid reste sig i sittande ställning, räckte främlingen en kall hand och frågade tyska varmed han kunde vara till tjänst.

Utanför bron låg sumpkistan med sitt hivspel, och utmed brons långsida gick ett räcke, som var fullhängt med vakare, fästor, draggar, sänkor, linor, långrevar, krok, och broplankorna stodo strömmingstrummor, tråg, tinor, kar, bunkar, långrevslådor; vid brohuvet låg en sjöbod fullhängd med vettar, till havsskytte uppstoppade ejdrar, skrakar, prackor, svärtor, knipor, och under takskägget lågo hållare segel och master, åror, båtshakar, rortullar, öskar, isbillar, lakklubbor.

Bättra dig, mitt folk, förrän din Guds ansikte vänder sig bort från dig och du stöter din fot mot de mörka berg! Efter dessa ord knäppte mäster Sigfrid sina händer och stod en stund försjunken i bön. Sedan återtog han sitt avbrutna tal.

Kvinnan fortfor med sitt arbete, utan att bevärdiga de nykomne med en blick, och upprepade: Jag säger eder, att han icke har tid. Gån er väg, han är icke hemma. Det låg i den talandes ton någonting stolt, som kom kvartermästaren att sänka rösten och mera hövligt tillkännagiva, att en lärd doktor från Tyskland önskade rådfråga den berömde mäster Sigfrid om saker av vikt.

sitter David kväll efter kväll, ibland ligger han rygg i sängen och läser om vart annat bibeln, Mark Twain, Dickens och Mäster Eckhart. Hans nervositet och inre uppror känner ibland knappt några gränser. Han har pluggat franska mycket att han kan läsa Rabelais, och denne har verkat som morfin en vecka, men är även den fröjden slut.

Skenet kom oväntat, plötsligt och starkt, att de fyra personernas drag liksom grepos i flykten av ljuset och fotograferades i en åskådning: en iakttagelse, som icke undgick kvinnans forskande blickar. Där framlyste något i den tyske herrns ögon, som kom henne att viska till mäster Sigfrid finska språket: »akta dig för den karlen

Men nej, det säger han icke, han sätter dit ett ord i stället som för mig saknar varje betydelse: Gud. Vad vet Mäster Eckhart om Gud? Ingenting. Vad är det som han kallar Gud? Naturligtvis detta obestämbara, dunkelt förnumna Högsta. Detta är också blott ett nytt ord.

Innan ännu rodnadens vågor hunnit uppstiga från hjärtat till halva höjden av hennes kinder, svarade hon förtrytsamt: Det höves ingen, och minst en krigsman, att föra lasteligt tal om sin konung. Käre mäster Sigfrid, tro mina ord, jag är enfaldig som en skata i alla de stycken där icke ni givit mig litet bättre förstånd.