United States or Wallis and Futuna ? Vote for the TOP Country of the Week !


Kvartermästaren kom i det kritiska ögonblick, när mor Agneta, till sjömännens stora förlustelse, anföll ogärningsmannen med sopkvasten.

Kvinnan fortfor med sitt arbete, utan att bevärdiga de nykomne med en blick, och upprepade: Jag säger eder, att han icke har tid. Gån er väg, han är icke hemma. Det låg i den talandes ton någonting stolt, som kom kvartermästaren att sänka rösten och mera hövligt tillkännagiva, att en lärd doktor från Tyskland önskade rådfråga den berömde mäster Sigfrid om saker av vikt.

Vare sig att den fyllda läderpungen eller den gamla bekantskapen omstämt värdinnan Tovö, slöts föregående dag sålunda, att kvartermästaren intog värdfolkets bädd i sidokammaren och utverkade i samma hedersrum ett lägerställe även åt mannen i bruna rocken. Vid första daggryningen följande morgon var denna tystlåtna gäst i rörelse och väckte sin sovkamrat med ordet benedicite !

Under förvirringen och tumultet bragte ogärningsmannen snart sin person i säkerhet. Stjärntydaren. Den manhaftige kvartermästaren och hans brune följeslagare lyckades av sitt värdfolk erfara, vad dessa fått veta av roddarna det kungliga skeppets slup.

Vid spiseln stod en torftigt klädd kvinna om vidpass femtio år, belyst av eldskenet, medan hon rörde i grytan. Utan att vända sig om eller invänta en fråga, yttrade hon kärvt till de inträdande: Kom igen i morgon; mäster Sigfrid har icke tid. Säg åt mäster Sigfrid, att här äro resande, som önska tala med honom, och det nu strax! yttrade kvartermästaren sitt vanliga framfusiga sätt.

Ja, men jag hörde illa i halmen hövinden. Jag börjar nu tro, att de menade Hattula. Och sådana galgfåglar skall ett rikes öde bero! skrek kvartermästaren utom sig av vrede och måttade ett dräpande slag med skaftet av sin piske mot den medarna stående Sam. Men denne visste vad komma skulle och hade i tid trillat ned som en boll i drivorna.

De jagades från gård till gård, mindre av fogdar och länsmän, än av lantbefolkningen, som hade nog av inbördes fejd och längtade att kommo till ro efter dessa beständiga uppviglingar. Kvartermästaren förklarade rent ut, att han som ärlig karl tröttnat vid detta kringsmygande och icke vidare ämnade sticka sin hals i snaran, om också repet vore snott av blankaste guldtråd.

Gästerna från Tovö funno ingen utsikt att fiska i detta grumliga vatten. Kvartermästaren hade knappt vågat framkasta ett ord om konung Sigismundus' lyckliga regemente, inga herrar plågade allmogen, innan han fick skäl att ångra detta förhastande. Vem talar om Sigismundus? frågade häftigt en gammal bonde från Tenala socken.

Sam hade legat gömd en hövind och hört ryttarna säga sig emellan, att de nästa natt skulle göra en god fångst i Lampistrakten. De kunde snart vara här. Ett rep, om du ljuger, och en dukat om du talat sanning! viskade kvartermästaren, växlade några polska ord med den brune och befann sig snart med sina följeslagare ute gården.

Efter att ha växlat några ord med den brune förklarade kvartermästaren, att penningar skulle fås som gräs, snart leken vore i gång. Fogden vidhöll dock envist sin fordran och fick andra med sig. En häftig ordväxling uppstod, alla skreko om varandra.