United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men hon svarade icke utan låg i samma dödsliknande orörlighet. Han skakade på henne, men huvudet föll viljelöst åt sidan. Då lyfte han försiktigt upp henne och bar henne till kälken. Han kände, att hennes hjärta slog lugnt och fast. Som snön hade isat sig efter solbärgningen, behövde han icke frukta, att medarna skulle lämna några spår.
Ja, men jag hörde så illa i halmen på hövinden. Jag börjar nu tro, att de menade Hattula. Och på sådana galgfåglar skall ett rikes öde bero! skrek kvartermästaren utom sig av vrede och måttade ett dräpande slag med skaftet av sin piske mot den på medarna stående Sam. Men denne visste vad komma skulle och hade i tid trillat ned som en boll i drivorna.
Den kastade sig massvis öfver vägen, som snart blef ojämn och gick som i vågkammar. Hade inte smågranarna stått och stakat ut den, så hade barnen snart blifvit villade bort, på den förfärligt vida, nu obanade älfslätten. Det blef så tungt att dra kälken genom den hopade snön. Ante ropade öfver till Maglena att hon fick klifva ner från medarna nu.
Och sedan tar väl frun en af oss med. Vi våga inte låta frun fara ensam, då frun var så sjuk i natt." "Nu är jag alldeles frisk. Men ni kan komma ändå." På Minas förslag tog man häst. Alma steg i släden och Maja Lisa satte sig på kuskbocken bredvid kusken. Hästen fick ett rapp, och det bar af, så att snön knarrade under medarna. En gammal gumma steg åt sidan från vägen och stod och såg efter dem.
"Du Anna-Lisa må väl kunna tiga, och ni också, som är manfolk. Jag mått gå vägen tillbaka och si efter Märta-Greta. Hon kullra nog åf kälken straxt, när Maglena hade gått åf medarna. Kunde du inte ha fått stå där, så hade du sett de. Jag skulle latas jag förstås, och int dra så många. "Gå och sök lill Märta-Greta våran. Vi ska gå fram som storfolk vi. Fläskbiten ha vi te äta åf och bröd också."
"Kom, och låt de ligga", murrade Anna-Lisa. "De låg int nå bra, och lillgranen där ba mej göra'n fin", skrattade Maglena, "men nu håll jag på te bli trött." Det hördes på rösten att Maglena inte var så munter som hon låtsade vara. "Ställ dej bakpå medarna en stund, så får du hvila", sade Ante. "Anna-Lisa och jag rår nog me er alla tre en bra bit.