United States or Guernsey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är sant, sant, sant att det är trevligt i Sutre. Någon gång si! Si! Si! Men trevligast var det i halvmörka köket, där karlen sov och gossen låg stilla på bordet och gnagde på äpplet. Hon gick fram till bordet och slöt gossen helt i sin famn, kurrade och spann: Gossen lill' osse osse kosse osse gosse
Björntasse ha nog rifvi na." "Javisst", härmade Maglena Per-Erik med gnällande röst. "Och ända från Långvattne och hit, där jorden mest är slut, har björn sprungi för te äta opp lill Märta-Greta våran. Maglena brast i gråt. "Ni är så otäck te hitta på de ledt är, när de är ledt förut, så att , så att jag bli sint.
"Ska en gå här och tänka de vargen rifvi lill Märta-Greta. Om int Ante finn na, sa har hon flugi opp själf till millmaste tana, och mor har varit här efter 'na, fast vi int såg de i snörase här." "En kan nog int vara så säker på de heller", invände Per-Erik betänksamt och spottade framför sig. "Boströmen opp i Långvattne lär ha skrämt björn ur ide, så nu far han och spring svulten förstås.
Vi sätt småstinterna på kälken, och så gå vi gårdmellan nere i landet som annat, vuxet vandringsfolk. "Ja, såvidt Guds välsignelse ger brödet, så blir ni aldrig utan. Du har gjort mig så lätt och ljus i sinnet med hvad du sagt, lill Ante. Men Gullspira ." "Hon få följa oss hon å. Ligg int' och ängslas mor!" "Int ängslas jag.
"Du Anna-Lisa må väl kunna tiga, och ni också, som är manfolk. Jag mått gå vägen tillbaka och si efter Märta-Greta. Hon kullra nog åf kälken straxt, när Maglena hade gått åf medarna. Kunde du inte ha fått stå där, så hade du sett de. Jag skulle latas jag förstås, och int dra så många. "Gå och sök lill Märta-Greta våran. Vi ska gå fram som storfolk vi. Fläskbiten ha vi te äta åf och bröd också."
Men det var ju en ren omöjlighet att i blåhalkan kafva sig undan det sig hastigt närmande vidundret. "Hva' i fridens dagar är de", hviskade Ante med ögonen utspärrade emot det mörka odjur, som med två små eldglänsande hålögon, eller hvad det var, syntes ämna flyga på dem. Maglena knep hårdt om Antes hand. Månke, lill'"karlen", glömde alldeles sin manliga värdighet.
Småstintorna, som sutto omarmade af Maglena, vaknade, hungriga, stelnade, huttrande af köld och sömnyra. De kommo sig ej för med att gallskrika, hvilket nog i denna stund låg starkt för dem. När de hörde syskonen sjunga stämde de in med, som de alltid haft för vana att göra det hemma i lill grå stugan hos mor. "Himmelska Kanan, kom, låt oss gå till Kanan."
De gingo i tungsam sorg efter lill' Märta-Greta, som med sitt lustiga språk, sina roliga påhitt, varit dem till så stor fröjd. De glömde alldeles bort huru tröttsam hon också varit, när hon ju skrikit om nätterna och behöft ansas, klädas och matas, bäras och pysslas om på alla sätt.
Vargen skulle väl alltid ha lämnat kvar nån klädtrasa, påstod hon ifrigt. "Åh han ha nog buri 'na med sej fullklädd", envisades Månke. "Hva tro du Ante?" sade Maglena, och smög sig skälfvande af förskräckelse in till brodern. "Jag vet int. De var bara hvita snön hopdrifven hela vägen Maglena, jag lid int te tänka de vargen rifvi lill Märta-Greta. Det är så tungsamt just som jag, som rå for de."
Och Kajsa lill' hon smeker se'n till afsked lätt hvarenda en och säger: "Något riktigt godt ni få till middag, vänta blott. Från skolan skynda vi oss hit och ha' nog med en läckerbit." Ella . Farmors berättelse. Fru Walter var änka efter en högre officer, som hade stupat i kriget. Hon och hennes fyra barn samt hennes mans mor hade bildat ett hem tillsammans.