United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon tog med ljudelig röst upp sången om Kanan: Alla barnen sjöngo, medan Maglena med sin klingande ljufva röst ledde sången. De gingo fram genom den nu mot den tidiga mörkningen dystra skogen, öfver hvilken himmelen hvälfde sig snötjock och blygrå. Men nu var det som om de ej tänkt på eller förstått annat än att sjunga.
Ändock kom han utan lill Märta-Greta ! Ända fram till ostkransen i granen hade han gått, men inte sett ett spår af lill'stintan deras. "Vargen ta nog vara på de han får", anmärkte Månke med ett tveksamt sidobläng på Maglena, hvilken med en lysande blick uppåt försäkrade, att då hade hon rätt ändå, när hon sagt att mor tagit Märta-Greta upp till himmelska Kanan.
Småstintorna, som sutto omarmade af Maglena, vaknade, hungriga, stelnade, huttrande af köld och sömnyra. De kommo sig ej för med att gallskrika, hvilket nog i denna stund låg starkt för dem. När de hörde syskonen sjunga stämde de in med, som de alltid haft för vana att göra det hemma i lill grå stugan hos mor. "Himmelska Kanan, kom, låt oss gå till Kanan."
Hon lade vedträdet tätt till sitt bröst, såg ner på det med stor ömhet i blicken, vaggade sakta med kroppen och hviskade: "Sung nu Mäta-Geta, så somna hon." "Va ta mi Jetu ot tö mi. Millmaste tana, o åt ått då ti Tana. Millmaste tana." Märta-Greta var fast öfvertygad om att hon sjöng fullt korrekt sången: "Hvad har min Jesus gjort för mig." "Millmaste tana", det betydde Himmelska Kanan.
De sjunga om "himmelska Kanan". Hör på den här lilla nya, och det är inte om "Vildmosse svanorna", tillfogade hon skyggt. "Du tycker väl inte att du blifvit narrad af den där lilla Guds ängelen!" "Nej i sanning, ej. Jag skall säga dig att nu ville jag alldeles inte vara utan henne. Det skulle bli allt för tomt och tyst i huset igen."