Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 maj 2025
Månne vågen väl, som svallar Hotande mot skeppets sida, Där han fjärran far, den dyre, Månne hafvets vilda dotter, Fast så långt från mig hon rasar, Ej mitt söfningsord förnimmer, Af min lätta hand ej lugnas, Efter kärleken är väldig, Mäktar mer än allt på jorden?
Under förvirringen och tumultet bragte ogärningsmannen snart sin person i säkerhet. Stjärntydaren. Den manhaftige kvartermästaren och hans brune följeslagare lyckades av sitt värdfolk erfara, vad dessa fått veta av roddarna på det kungliga skeppets slup.
Ändteligen skall den återgå till hamn, men åter resa sig storm och våg, åter tätna töcknen kring skeppet, åter visar det ogästvänliga hafvet sin vildhet, och ett redlöst vrak kastas slutligen briggen mot turkiska kusten och sönderslås i spillror. Folk samlas på stranden, de lösa Ibrahim och sina fångna landsmän, som legat bundne i skeppsrummet, och uppretade af dem misshandla de skeppets folk.
Längst borta i aktern satt under det hvita suntältet en allvarlig man med ett ädelt utseende, insvept i en med dyrbart pälsverk fodrad kappa. Han tycktes vara fördjupad i betraktandet af en karta, som låg på ett bord framför honom. Icke långt därifrån stodo två små gossar lutade öfver skeppets reling och blickade med lifligt intresse mot den aflägsna stranden, som redan kunde skönjas i fjärran.
Även om icke tre stora förgyllda kronor vid akterspegeln tillfyllest upplyst om skeppets rang och betecknat dess namn, kunde man ej misstaga sig därom, att Ekenäs hamn nu blivit hedrad med ett besök av ett bland de förnämsta skeppen i svenska örlogsflottan.
Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra: örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna. Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»
LEONTES. Om förändring kom, Var den af ödets vilja vållad eller er? TEKMESSA. Ren nio år förflutit, utan att en skymt Af människor vi skådat, då en dag ett skepp Till stranden lade. Ädle furste, om en blixt Af solen nu mitt ögas natt förjagade Och jord och haf och himmel än jag återsåg, Ej vore denna anblick mer än skeppets ljuf.
Dagens Ord
Andra Tittar