United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hennes mun var alldeles vidöppen Då snavade han över sabelbaljan. Han föll alldeles framstupa. Men han skrek ej. Han grät inte heller. Han kunde ej. Strupen var som sammansnörd. Och liksom om han förlorat förmågan att röra benen, som om han glömt att gå, kröp han med vitt spärrade ögon in under den stora salongssoffan.
John smålog och tryckte fingret mot hennes kind. "Jaså, du rycker din far i skägget! Vill du inte släppa lös!" Han lösgjorde försigtigt de späda fingrarna från sitt ansigte och drog sig litet tillbaka. Helmi flåsade med munnen vidöppen och fäktade med båda händerna, men nådde dock ej detta svarta föremål, som gungade framför henne. "Hon har ingen ro nu, när hon ser dig," sade Alma.
Och så gick han in till sitt. Nu hade turen kommit till kapten Petréus att gapa med vidöppen mun. Han blev sittande en lång stund och stirrade mot dörren, Stellan stängt bakom sig. Nu var det hans ansikte, som speglade en häpen stumhet. Det var i stort sett en lycklig tid för Stellan, dessa vårveckor, som följde på konfirmationen. Syrener och jasminer i stadsparken doftade som aldrig förr.
Hennes knutna hand låg orörlig under hjärtat, och hennes blick vidöppen, tjusad, som en fången fågels hängde vid Bonapartes ansikte. Ingen gav akt på henne; man var redan så van vid, att Förste Konsuln fängslade allas blickar, när han visade sig. Han styrde långsamt men bestämt kursen fram emot henne; allt emellanåt stannade han och sade ett ord till någon, som han kände.
Stellan hade suttit med vitt spärrade ögon och vidöppen mun, medan Kalle dragit fram kökshandduken. Han blev sittande så länge. Det var till och med som om han inte hört sin fosterbrors skärande skrik. Det hade blivit alldeles dött inom honom. Han satt som förstenad... Men så, med ens kändes det som om en blixt slagit ned i honom. Plötsligen såg han Kalle.
Hon hade inte gått och lagt sig utan var ännu ute i köket och sysslade med något. Då låg han stel av skräck. Skelettet steg upp ur golvet och ville ha tag i honom. Men det var inte ett riktigt skelett, inte ett sådant som legat begravet under loggolvet. Det hade en vidöppen mun och var klätt i vitt som i ett nattlinne och med sin gapande mun sökte det sluka honom. Han låg och skakade i sängen.
Rapp fick eld och i brudsängen såg Carlsson alla sina hemskaste aningar överträffade. På den vita hålsömsydda huvudkudden låg ett lurvigt huvud som en våt hunds, med munnen vidöppen. Nå, si en sån tusan! gnisslade Carlsson. Kunde jag tro, att den hålen skulle bära sig åt som ett sådant svin. Ja, Gud sig förbarme! Och stövlarne har han på sig, den kältringen. Här voro goda råd dyra.
Stackars, stackars unga frun, som jag burit på mina armar och som jag ammat med mina fattiga bröst. Stackars, stac Hennes röst drunknade i tårar. Stellan förstod ej vad hon sade. Men nu såg han på sin mor. Han betraktade henne med ett par snabba, rädda ögonkast. Hon låg och sov, med munnen alldeles vidöppen. Inför denna vidöppna mun greps han av en outsäglig skrämsel.
Hon svarade med en ordramsa på tyska så lång, att det svindlade för hans ögon. Han hörde på henne med vidöppen mun, som om ordströmmen varit alltför rik för att kunna komma in enbart genom öronen. Rose triumferade: Nä, försök inte tyska me mig, för vi talar tyska där hemma. Min mamma ä tyska . Va ä din mamma? Hon ä dö. Då såg hon på honom en lång stund och sade: De ä synd om dig.
Han blev stående med vidöppen mun och bara såg på Kerstin. Han ville tala. Men det var, som om alltför många ord på en gång trängts i munnen på honom för att komma fram. Det blev ingenting annat än stamningar. Till slut fick han fram: Var är Ida? Hon ä på torget mä fröken. Han var ursinnig av sorg, förtvivlad av vrede. Åter igen ville han tala.