United States or Burkina Faso ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ur henne torde annars komma lekamlig och evig död! Fly i Guds och kyrkans sköte! Se, hon står ju villig att taga din skuld och din sorg på sina axlar! Så talade priorn till riddaren. Men denne svarade: Förfölj mig icke med sådana ord, fromme fader! Säg det än en gång, och jag lämnar er och flyr till andra bygder! Låt mig vara! När tid bliver, skall jag bikta.
För Klemens försvann det rysliga i uppenbarelsen för det heliga, som han inlade i henne. För honom var denne gubbe skön. Under detta uppträde kände sig Petros orolig. Han fruktade, att pelarmannen skulle säga något, som han icke borde. Han skyndade därför att avbryta det med följande ord: Fromme fader, jag har nu tillfredsställt din önskan att se min unge, högt älskade son.
Eusebia var ädelmodig nog att själv bryta denna förlägenhet. Hon intog åter sin bekväma plats i den purpurklädda soffan och bad sin fromme vördnadsvärde broder lämna dörren och säga sitt ärende, som utan tvivel vore viktigt, eftersom det icke låtit sig uppskjuta till morgondagen.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig. Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog. och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem. Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust. Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla. Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet. Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
Det är den gamle Jakobs stav! Ja, det är hans stav, svarade Ingevald. Jag skulle känna igen den bland tio andra. Allt hos den mannen har bränt sig fast i mitt minne. Men ingenting kommer jag tydligare ihåg än den stav, som jag misshandlade honom med. Nu har den förrått honom. Hur kunde ändå den fromme begå en sådan illgärning? Ingevald, viskade bryten och drog honom i den brokiga kjorteln.
Hör du icke åskan? sade han och fattade gossen häftigt i armen. Vill du gäcka Guds röst i stormen? Var har du lärt seder? Höves det ej den fromme att korsa sig och böja sitt huvud för blixten? Är du en hedning? Sorgbarn såg på sitt smulade klangverk och sedan på riddaren. Får jag tjäna dig i hundra dagar eller icke? frågade han, likasom han ej förstått riddarens vrede.
Först jag måste pröva, om vad jag sett och hört är värt förtäljas, om det helt enkelt var en jordisk syn, fast mindre vanlig, eller om den var från denna underjord, vars väsenden jag hittills fåfängt... Dock en annan gång skall jag måhända kunna säga mer. Ni eller ingen, fromme, vise fader, skall höra denna sägen ur min mun. God natt, min lärare! Patern . Gud signe dig!
Vårt öde står i Guds hand... Med denna tanke lyfte patern den fasa, varmed olycksbudet först slagit honom, från sin själ och andades åter fritt. Ja, ni har rätt: vårt öde står i Guds hand. Fromme fader, vore Sorgbarn, min munskänk, här, skulle vi lätta våra hjärtan med en bägare gott vin. Dock, han infinner sig snart, ty han sköter sin tjänst noggrant.
Han kom till en eremit i skogen och frågade, hvar han kunde finna försonaren för att ägna honom sina krafter. Den fromme mannen bad honom söka Herren i hans ord och i bönen. Snart märkte dock ynglingen, att han icke var skapad med förmåga att på denna väg finna den han sökte, och han bad eremiten visa honom ett arbete, som han finge påtaga sig för Kristi skull.