United States or New Caledonia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han kom till en eremit i skogen och frågade, hvar han kunde finna försonaren för att ägna honom sina krafter. Den fromme mannen bad honom söka Herren i hans ord och i bönen. Snart märkte dock ynglingen, att han icke var skapad med förmåga att denna väg finna den han sökte, och han bad eremiten visa honom ett arbete, som han finge påtaga sig för Kristi skull.

Atens kristianer kände icke ringa uppbyggelse över den märkvärdiga skickelse, att det var ärkehedningens son, som blivit pelarfältets nya prydnad. Liksom Simon vid början av sitt uppträdande, var nu även Klemens föremål för innevånarnes uppmärksamhet. Särskilt visade de unga flickorna deltagande för den unge eremiten.

Blek var hon, och blekare var barnet. "Fader", sade hon, "hvar skall jag finna Tröst? Se, detta barn har dött, och dopets Helga vatten har ej rört dess hufvud. Ve, förtappadt är det, skall väl aldrig Äga arfvedel i Kristi rike." Straffande tog eremiten ordet: "Hvarför, kvinna, har du låtit barnet förutan dop, om ock blott nöddop?"

I handen höll han en bok, en mystisk andes betraktelser, hans älsklingsbok, för flera år sedan hämtad ur det övergivna klostrets valv. Brodern Johannes, den andre eremiten, hade nyss återvänt från fisket i insjön och tillredde nu aftonmåltiden. Johannes, som annars sällan bröt den av Erland älskade tystnaden, var i kväll ovanligt språksam.

Och haf tack, du tolk af himlens läror, Klara sol, som nu för oss predikat, Böjt vårt hjärta att Hans godhet känna Och lagt ut Hans verk för våra ögon." I en grotta vid Arabiens öken Bodde eremiten Eukaristos. Mild mot alla, vis och mångerfaren, Söktes han af nejdens folk ej sällan, När bekymmer tryckte någons sinne. En gång kom en kvinna till hans boning, Bärande ett nyss födt barn armen;

Han stannade, såg sig omkring likasom med igenkännande blickar, ehuru han säkerligen aldrig förr varit denna fläck, gick därefter över vattnet och fram till eremiten och satte sig mossbädden bredvid honom.

Som synes propagerar Voltaire här den ofvanför, utanför alla bekännelser stående gud, den förnuftiga princip, som han härledde ur förnuftets existens och ur universums ändamålsenlighet. Det är denna linje romanens sens moral drages ut, och detta sker i det märkliga tjugonde kapitlet om Eremiten . Zadig vandrar Euphrats strand, nedtryckt af nya och ovanliga motgångar.

Men detta är mera än Zadig kan bära, och han riktar häftiga förebråelser mot sin vördnadsvärde följeslagare. Medan han talar, förvandlar sig eremiten ett sällsamt vis: hans skägg försvinner, hans drag föryngras, och fyra vackra vingar växa fram hans rygg och skuldror. Vet, säger han, att jag är ängeln Jesrad, nederkommen från tionde sfären för att upplysa ditt förstånd!