United States or Moldova ? Vote for the TOP Country of the Week !
Albert hade nått sin bestämmelse i gathörnet; tagit en kammare en trappa upp på stadskällaren, och vandrade i den, än orolig, nyfiken och väntande på bud; än förstämd, uppstämd och nedstämd. Han såg på klockan, hon var sju på kvällen. Att beställa hästar genast för morgondagen och så snart resa åt Sollebrunn, syntes honom nu omöjligt; men klockan åtta fann han det vara just det rätta.
Vi återvända till familjen på Mörktorp. Den första olyckan har lockat fram de andra. Hannis mor dog. Hennes far, den förträfflige Kalle Augustsson har börjat dricka. Hennes syskon växa upp på Guds försyn i urskogen. Förödelsen har gått fram öfver alla dessa människors lif, och både dagen och morgondagen ha sköflats.
Men de hundarna äro ock glupska och kunna ej bliva mätta. Ja, sådana människor äro herdar, dessa som intet kunna förstå! De vilja allasammans vandra sin egen väg; var och en söker sin egen vinning, alla, så många de äro. »Kommen, jag skall hämta vin, och så skola vi dricka oss druckna av starka drycker. Och morgondagen skall bliva denna dag lik, en övermåttan härlig dag!»
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka. En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad. Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte. Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
Om man helst skulle komma till sommarn, kanske skulle det se'n igen gå på något sätt. Ja, det är visst och sant. Men när man ofta inte vet, hur man skall komma öfver morgondagen, sade Mari, som satt i vaggan med barnet på armen. Och den der beständiga sorgen och bekymret vill så förslöa sinnet. På många nätter har jag inte heller fått sofva för den här stackarn.
Ditt förråd är så ringa, Din boning är så trång, Dock ser du mot din hydda Och sjunger hvarje gång. Du samlar inga skördar, Och inga kan du så; Du vet ej morgondagen Och är så nöjd ändå. Hur ges det icke mången, Som gods och håfvor fått, Som land och riken äger Och bor i gyllne slott, Men hälsar dock med suckar Och tårbegjuten blick Den sol, hvars uppgångstimma Nu nyss din lofsång fick!
Men gå du gärna ut, bästa Albert; ty du finner kanske mycket i den här småsaken, och jag kan inte ändra dig. Nu måste han le, det kunde inte hjälpas. Han släppte hennes hand. Lika gott, svarade han, nu går jag åtminstone till en början ut att beställa hästar för morgondagen.
Augustimånen stod över Västra Storgatan i Trosa en afton på 50-talet, när de fördröjda bondkärrorna skramlade ut ur portgången från handelsmannens gård, där de haft kvarter. Inne i boden var första bokhållaren ännu i farten med att betjäna stadens jungfrur, som i sista stunden sökte minnas vad de kunde behöva till morgondagen.
Bella och Hanna sutto vid matsalsbordet i den förras hem och läste zoologin till morgondagen. Bella pluggade af alla krafter de kallblodiga ryggradsdjuren, medan Hanna som kunde lexan, och lånat en anatomielärobok af Bengt, intresserad betraktade de medelmåttiga planscherna.
Som gumman därtill var krasslig efter förlossningen, hotade denna förändring i hans ställning att inträda förr än drömt var. Gällde sålunda att väl begagna tiden, göra sig vän av den orätta mammon, samla i ladorna och tänka på morgondagen. Nu blev det nytt liv i Carlsson. Åkerbruket skulle i hast upphjälpas; varför, det angick ingen.