Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 oktober 2025
Då de gått en stund, uppdagade han lille Heikki, som, kilande mellan några af stenarne, på afstånd visade Clara en halffärdig docksko, hvilken han profvade på en stor docka. Har den tjufstrykern gått och tagit din docka Clara, så lofvar jag honom en ordentlig sittopp! yttrade patronen, vänd till flickan.
Hvad fan är det för en Miranda du talar om? Jo Heikki har Miranda, som skulle få skor, Miranda som jag fick af mamma, när jag var liten, Miranda som har hår, rigtigt hår! Söta goda pappa, gå efter Heikki, jag vill ha Miranda, jag måste ha Miranda, nu strax måste jag ha Miranda från Heikki. Låt bli att tala om den otäcka dockan och om Heikki och allt det der, hör du det?
I detta ögonblick sprang Heikki fram till sällskapet, sträckte sig på tå, liksom för att synas längre, körde fram sin lilla haka så mycket han kunde, och talande med sin klara barndiskant, som klingade likt en bjellra i den lugna qvällen, sade han i det han med knytnäfven hötte åt patronen: Pappa ljuger inte! Neej, ser patron!
Söta goda pappa, gå efter Heikki, jag vill ha Miranda, jag måste ha Miranda, nu strax måste jag ha Miranda från Heikki. och sade att Clara ovilkorligen ville se fadern, hon var orolig och tycktes ha feber, hennes näsa hade blödt på qvällen, hon trodde att det var «höstfrossan», en sjukdom som lilla Clara hade haft ofta förut.
Det var inte heller han som plockade hönsklorna och stack dem i fickan på den här rocken, när jag sist for till staden, så vaktmästarn uppe i revisionen fick näfven full med klor, när han skulle taga upp min snusdosa, det var inte han som satt mitt hattfoder fullt med kardborrar här om sistens och som plockat en hop med småsten och nypontaggar och stuckit dem in i tårna på mina trädgårdsgaloscher, det var väl engeln Michael eller Gabriel, och inte Heikki, hä?
Det var präktigt, pojkbyting ropade löjtnanten, genast entusiast som vanligt, kan du göra tre sådana der tag till, får du en femtipenni af mig. Heikki lät icke bedja sig. Han kastade icke allenast tre, utan sex sådana mästertag efter hvarandra och emottog efter slutad bragd en blank enmarksslant af den resande.
Men med ens stod han upp igen, skrapade sig i sin våta lugg, drog ned mungiporna till en förunderlig grimas och sade med sorglustig ton: Det der törs jag inte göra. Pappa slår mig, om jag försöker. Clara får allt hitta på något annat. Clara såg villrådig ut. Gå på hufvudet i diket, så är du så rar, Henrik, menade hon. Heikki lydde.
Dagens Ord
Andra Tittar