United States or Afghanistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
W. E. Svedelius , Studier i Sveriges Statskunskap. Del I. Sid. 391. Detta bland annat af det skäl, att, såsom J. Stuart Mill anmärkt, arbetslönerna, om än låga, likväl sällan äro så låga, som de skulle kunna vara, derest arbetsgifvarne droge full fördel af arbetarnes konkurrens.
Man kan härav föreställa sig, huru livligt Petros längtade efter den dag, som skulle medföra underrättelsen om Julianus' död. Petros upptogs av dessa tankar, medan han vandrade fram och åter i tempelportiken. Han lät sig icke störas av uppsyningsmannens klocka, när denne gav tecknet, att arbetarnes vilostund var ute.
Han är en bra karl, Peltonen, men han gör ibland förbannade dumheter! Herrskapet gick, följdt af arbetarnes hatfulla blickar. Den lilla Heikki hoppade återigen fram öfver stammarne, tog fadern nu som alltid i handen, såg upp i hans ansigte och sade med sin barnsligt förtroliga ton: Var inte ledsen, pappa. När jag blir stor, säger jag till polisen att ta honom!
År 1904 utgjorde den kemiska industriens exportvärde 9 % af totalexportens värde, under det att de uti denna industri sysselsatta arbetarnes antal utgjorde endast 1.1 % af totalindustriens arbetareantal.
Skulle det åter", fortsätter författaren, "börja visa sig, att när bonden reste till Amerika, föll hemmanet i ödesmål, emedan ingen fans, som upptog det lediga hemmansbruket, eller att verkstäder måste stängas eller arbetsföretag afstadna emedan arbetande armar ej mera finnas eller att arbetslöner stegrades till en orimlig höjd, icke i följd af andra orsaker, men blott derför, att arbetarnes antal hade blifvit allt för ringa, eller att priserna på vanliga förnödenheter sjönko till vanvärde, emedan konsumenter saknades, då", menar författaren, "vore det en obegriplig sak, om icke utvandringen afstadnade, ty krafterna, som hade satt den samma i gång, hade då upphört att verka".
Och om och om igen ljödo brefvets uttryck i hennes minne likt sorgsna folkvisetoner. Det låg något af resignation i sjelfva luften omkring henne: i folkets skaplynne, i arbetarnes tröga pligttrohet, der de ännu sutto kvar, knackande på sina stenblock; i studenternas stilla samspråk, der de två och två eller ensamme vandrade framåt som gamle män öfverallt detta: att nöja sig, böja sig, finna sig.
Han fick aldrig se huru våra unga förhoppningar jordades, han fick aldrig se »ångerns dagar», då folkhjältarne, hans gamla vänner, som stigit på arbetarnes axlar till en politisk ställning och 1,200 kronors inkomst, lämnade dessa arbetare i sticket och sökte generalkonsulat, han slapp se huru framåtskridandets nyliberala parti blevo ångerköpta och tröstade sig med kommendörsband över försummade tillfällen, och det var kanske lyckligt för honom.