United States or Sint Maarten ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den fromma, som ej ondt har gjort, Kan ej en fristad finna, Men flyktar ifrån ort till ort, Att undan pilen hinna, Och måste sist Dock skuldlös dö för våld och list. Min hjälpare, hvar dröjer nu Din hand, har trött den blifvit? Min Gud, min Gud, hvi hafver du Så helt mig öfvergifvit? Om dagen ropar jag till dig, Men du vill icke svara; I nattens stund jag jämrar mig, Men måste fridlös vara.
I Nympher , dömmen, Hvart ut sig ärnar alla gudars gång, Som allesamman Med störste gamman Ok lust sij the Sathyrers bokke-språng! Alt sijr man, hvad man sijr, at det sig gläder, Fast om det löper åhrsens tijd emot. Nu gifver himlen här mehr liufligt väder, Skijn hafver härtil ond haft af rägn-soot. Alt måln fördrifver. Ok himlen gifver, För hvad han sargat, åter läke-boot.
Jag tänkte i min ångest, Herren hafver förskjutit mig, hans öga hvilar icke på hedningarnas stad och han hafver lemnat mig i mörkret, men se då uppehöll han mig med sin högra hand och förde mig till ljus och klara källor, och då jag tänkte: stormen varder mig förstörande, se, då bjöd han stormvinden, att den tog mig på sina vingar och förde mig till ljufligare ängder.
Lucidor svarade, att »han ej tänkt lædera någon, att han ej vetat af att de kungliga majestäterna skulle komma dit, eller att hans skrift skulle blifva så illa upptagen och uttydd, förmenande sig såsom en poet hafva någon licentiam och frihet». Croningh angrep nu Johansson i en lång, med latinsk juridik späckad harang, anklagade honom för att hafva begagnat namnet Lucidor, förebrådde honom »oförskämda och illistiga uttryck, i det han som en grof kalumniant hafver låtit trycka pasquill, som före detta aldrig varit hördt, dermed han icke allenast min principal och dess fru, utan denna familia Gyllenstjernorna med sin grofva allusion mycket stor skymf tillfogat». Lucidor svarade, att hans författarenamn utgjorde ingen hänsyftning och vore af många poeter före honom begagnadt, att han ej tänkt försmäda någon menniska, »derpå han ville sin ed aflägga, utan allenast sökt med sådana skrifter förkofra sitt modersspråk». Omsider frågade rätten honom, om någon hade instigerat honom att skrifva; »ingen menniska, hvarken hög eller låg,» svarade Lucidor.
Då sade Maheli: "helig, helig, helig, är Herren, mäktig och stor. Med en qvinnas hand hafver han slagit den stora hären och af spenabarnens mun bereder han sig ett herrligt lof.
Tårar kommo i Antes ögon när han hörde henne. "Ingen skall oss kunna skilja", sjöng Maglena, modigare, när hon såg björnen intaga sin naturliga ställning på fyra fötter, och med hufvudet på sned utan egentlig ondska, men med undran i blicken glo upp till henne. "Förrän döden han hafver vunnit sin vilja", slutade Maglena med det ljufvaste vemod i rösten.
Då denne hans vän förkunnade honom dödens snara ankomst, fattade Scheele hans hand och sade: "Allsmäktige, så är min hjelp så nära för handen; Herre här är jag; pris vare Dig, som ständigt hållit Din hand utsträckt öfver mig, som så underligt fört mig till grafven, huru ofta har mitt hjerta förgätit sin plikt, sin salighet; men Du aldraheligaste har dock ej gått till doms med din tjenare; tag det pris, som min döende tunga framstapplar; jag är allt för ringa till den nåd och barmhertighet Du mig bevisat hafver."
Och nu slår han opp sina ögon; äro de ej skönare än gazellens och mildare än den unga dufvans. Herren hafver icke skapat honom så älsklig för att gifva honom till spillo. Han hafver fört oss till sitt land, han hafver öppnat oss sin lustgård, han skall icke låta fienden härja lustgården och dem han ditfört till skada komma".
Det har ibland låtit på honom, som om han ansåge kvinnorna ha kommit till världen endast för att spela med i männens kärlekshistorietter. Jag arbetar icke just nu, men jag grämer mig icke öfver min overksamhet. Jag utvecklas. Jag känner, hur mina möjligheter tillväxa, liksom Promethei lefver. När jag åter begrafver mig i Tibble, blir det ro nog. Hvar dag hafver sin omsorg.
Nya tapeter, ljusa och nätta. Hvitt golf och hvita, stora fönster. Nadja håller ju rent nu, hon också! Och hon är arbetsam och kan sjunga. Små sommarvisor och julvisor och påskvisor. Alltihop till Guds lof. Och barnen skall jag lära älska Gud, som ... som ... hafver barnen kär. Hon somnade med samma lycksaliga leende på läpparne, som nyss upplyst hela hennes ansigte.
Dagens Ord
Andra Tittar