Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 april 2025
TEKMESSA. Gamle, hvilken gud förblindar dig? HYLLOS. Hur kan du tveka längre, fader, allt är klart! EUBULOS. Förunderligt! Men död, död är Eurysakes, Och grafven, drottning, återger ej lefvande, Blott skuggor, och en skugga är dock denne ej. EURYSAKES. Har nu din oförskämda mund fått orda nog, Och har jag nog fördragit? Är jag talgill nu?
Som klockan är mycket han såg på sitt ur, och bibehöll samma oförskämda, ironiska artighet är det förmodligen ingen, som tar illa upp, att jag nu tar mig friheten att upplösa sällskapet. Jag har allvarliga saker att tala med Madame Bonaparte om. Duroc han vände sig till sin följeslagare vill du göra mig den tjänsten att följa gästerna till dörren. Du kan börja med Monsieur Hippolyte Charles.
Se så, låt oss gå in nu, jag nekar inte att ditt kaffe skall smaka mig präktigt. Den oförskämda pojklymmeln behöfver sig en risbastu, det är alltihop! Seså! Laga att det här blir bortforsladt så fort som möjligt patronen vände sig till Peltonen med ett ansigte, der lugnet nu tycktes återvändt, och så ska vi inte mer tänka på den saken!
En snedvuxen pojke med plirande ögon tillvann sig mycken beundran genom sin färdighet att slå kullerbyttor i luften och den oförskämda vighet, med vilken han än hoppade gränsle över nacken på en förskräckt bondkvinna, än åter utmanade en drumlig dräng till envig och i ett nu slog benen undan honom.
Hon vet att hon är vacker, men anar icke huru vackra hennes fina drag äro då hon så der drömmande ser utåt. Dröm alltid, stackars Katri! Hon hör hur hårdt de oförskämda, stora flugorna dänga just på det stället der tapeterna hänga lösa och der det dånar mer än eljes. Katri förargar sig deråt, men vet ingen bot. Det blir så enformigt att vänta i det qvafva rummet. Han dröjer så länge.
Är det roligt att gå i skolan? Svarar icke den lilla flickan på alla dessa oförskämda och närgångna frågor, anses hon ouppfostrad och blir kanske dragen i håret av den absolut främmande mannen! Tänkom oss att vi barn skulle handla på samma sätt. Att vi började i en spårvagn: Vart skall den här lilla gubben ta vägen då? Vad heter den lilla gubben?
Ni är några oförskämda lymlar. Det blir klasstryk för er båda två klockan tolv. Och klockan tolv kom rektorn in i klassrummet. Han hade två rottingar med sig, nya, gula, fernissade. Pojkarna reste sig och bugade djupt. Ordningsman, sätt fram en pulpet. Det gick en rörelse av fruktansvärd spänning genom salen. Pulpeten släpades fram under dödstystnad. Rektorn böjde prövande en rotting. Petréus!
Lundqvist, som nu först erinrade sig det oförskämda i att en student kallades du, utom själva frågornas närgångenhet och frånvaron av presentation, flammade nu upp och svarade: Med vem har jag den äran att tala? En örfil blev svaret och frågan upprepades: Vad är din far? Det rör dig inte, din lymmel, svarade Lundqvist och föll ur rollen.
Blott tillrättavisat en näsvis flicka, ingenting annat. De hade ju först varit oförskämda mot henne, men det talade de naturligtvis icke om för någon. Hvarför trodde alla på dem? Hvarför kom ingen och frågade henne hur saken egentligen hängde ihop? O, människorna voro så elaka, så förfärligt elaka! Hon brast i gråt och kände sig småningom lugnare.
Dagens Ord
Andra Tittar