United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !


De vackra klipporna aftecknade sina dristiga konturer mot qvällhimmeln, hela trakten lyste fager i aftonsolens skimmer. Samuli pekade mot vester. Der borta bakom bergen och sjön är Drumsö. Der var en gång ditt hem. Du var en gång der en hederlig qvinnas enda glädje. En gammal man älskade dig, som om du varit hans dotter. Den tiden var du ett barn.

Simrith knäböjde gråtande och bad till Israels Gud om styrka, derpå steg hon opp och sade: "Ingalunda, o Bani, skall du öfvergifva ditt folk och blifva en främling ibland hedningar för din qvinnas skuld. Se! du är en af ditt folks öfversta, hurudant exempel vill du gifva, att du skulle vara den förste att öfverträda Herrans bud.

De skulle bli dåliga, sedeslösa, otrogna. Nej, nej, ni besegra oss, göra oss till slafvar, sönderslita oss, men qvinnorna frigifva vi alldrig". "Visserligen, visserligen, Gud är stor! är det. Annorlunda kan det icke ske. Till deras herrar har Allah gjordt oss", sade Paschan bifallande, i det han blåste röken ur pipan. "Och dock kommer jag i dag enkom för att begära en qvinnas frigifvande.

Men hurudan en mans och ännu mer en qvinnas lott under dylika omständigheter måste blifva, derom är ej af nöden att orda; jag ej har till uppgift att söka anslå känslosamhetens strängar, framt de ej vid blotta omnämnandet af sorgliga förhållanden af sig sjelfva vibrera. Man skall måhända säga, att utvandraren har sin egen sorglöshet, sin dumdristighet att tacka för utgången.

Dåligt var i sanning en sådan olycklig qvinnas lif; knapt någon såg henne utan att spotta. skulle Hellu ändå vara lyckligare i sin vårdanstalt och nästan också Petu... Herre Gud, hade de inte i sjelfva verket begått en stor synd, de skaffat barn till ett sådant här lif.

sade Maheli: "helig, helig, helig, är Herren, mäktig och stor. Med en qvinnas hand hafver han slagit den stora hären och af spenabarnens mun bereder han sig ett herrligt lof.

Tiden är gossen lång. Hans hjerta säger honom ingenting; icke att han druckit denna qvinnas blod, som tillhörde en annan, icke att han sofvit sin bästa sömn vid denna sjunkna barm, icke att dessa skakande armar vaggat honom, burit honom, dansat honom, hjertat säger honom ingenting, ty hjertat är bara en muskel som pumpar blod, sak samma ur hvilken brunn.

Men allt skulle han således nu lemna ... för hennes skull, denna qvinnas, som icke älskade honom , som han ville, som han älskade henne. För hennes skull! Ty hon hade ju, ehuru motvilligt, gifvit honom sitt ja-ord. Och dock, henne skulle han ha, kosta hvad det ville! Henne och ingen annan.

Om vi i tankarne följa en dylik ung qvinnas lefnadsbana, upprullar sig för våra blickar en sådan följd af dystra och förtviflade taflor, att inbillningen svårligen kan skapa något mera upprörande.

Hvad mer om de alla måste lida af resan, de som qvarlefva vinna ju ett lif af glans; det lif man från barndomen lärt dem att anse för en qvinnas högsta lycka. Men se, vid horizonten dyker opp ett segel. Det skymmes åter af vågorna, det dyker åter opp, det synes klarare, ehuru ännu omsvept af vintertöcknet. Det närmar sig, det flyger stormens vingar, det nalkas allt mer.