Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
Förstenad släppte Folke Filbyter tygeln och lät hästen stå stilla. Det var en varm dag och han hade hängt järnhatten på sadeln. En stark lukt av rökelse slog honom till mötes ur gallret och några tjänare sporde om de okändes ärende. Snart fick han syn på ett åldersfagert och skarpt forskande ansikte.
"Ska inte getmadammen vara me vid borde", sporde han, när han stötte på Gullspira, som liksom tankfull stod invid elden och idisslade. "Joo, om hon får lof så. Hon ät skal och ben och allt som bli öfver. Var så go, Gullspira!" Månke makade ner allt hvad de kunde undvara, i sitt lilla barmskinn af gammalt läder, och lät geten äta, samtidigt med att han åt själf.
I daggryningen ljöd budejans röst genom dörren: »Tobias! Tobias!» och mina ögon, som allena voro vakna, var det förunnadt att se denne vår rumskamrat äntra ned från sitt upphöjda läger; hatten hade han på, benkläderna voro ännu uppkaflade. Kanske han alltid plägade att gjäte eller vada i drömmen. Sedan budejan mjölkat och släppt ut boskapen ur fjöset, kom hon in och sporde, om vi ville ha kaffe.
Vad är på färde? sporde riddaren. Där! Se! Håll! Icke ett steg fram! Även riddar Bengt bleknade och hade knappt styrka att ropa till sitt folk: Tillbaka! Underhandling? Ja eller nej? frågade hövdingen, medan hans mörka karlar, bröst vid bröst, halvt beslutsamma, halvt darrande, väntade stridens början. Underhandling! svarade riddaren. Beviljen I oss fritt avtåg? Ja. Med allt vad vi äga?
Ni måste allt hafva mycket penningar, karl, efter ni har råd att bestå er en sådan der lyx sade frun och såg belåten ut, när hon stack penningarne på sig. Sådan der ... hvad heter det? sporde Erik och stannade i dörren. Lyx, heter det, lyx sade jag. Erik såg med en stadig blick på frun: Hm, hon vet inte, hurudan hustru jag har, för då skulle hon icke tala så der! Jag har en bra hustru, ser hon.
Hon fattade portklappen och bullrade så länge, tills det slutligen öppnades. En gammal tjänare med judiska drag visade sig och sporde vad hon ville. Jag skall tala med Baruk, sade Myro och ville tränga in. Tjänaren höll henne tillbaka, då han vid portlampans sken igenkände vem hon var och såg hennes upprörda utseende. Min herre är sjuk, svarade han, och kan ej emottaga besök.
Vad vreden gällde förblev oklart; men orsaken var förvaltarens besök på Spilleboda, då han sökte den försvunna flickan. Prästen lät emellertid inte bjuda sig ovett utan röt: Tig satkäring! Ska någon tala, så är det väl gubben själv. Det är rätt, sa torparen. Tig käring! Strax teg gumman och prästen sporde om anledningen till besöket.
"Jag var då tio år och vallade min morfaders kor på stranden gentemot Pungaharju ås." "Fick gossen lära några dygder i läroåldern?" sporde vidare den gamle med löjlig viktighet och väckte ännu en kor af skratt.
Tog man åter frågorna i en annan ordning och sporde, om det verkligen var troligt att den vördnadsvärde prästen knäböjt inför drängen, svarades med ännu större trosvisshet: Icke inför Faber knäböjde han utan inför den gudomliga sanningen. De äldste, som bevittnat mötet, gåvo knappast klarare besked.
Ut! här ges ingenting, mottog honom jungfrun, innan den gamle hunnit hälsa och framföra sin fråga om Alrik Lundstedt träffades här. Nu är jag här! hälsade den gamle, utan att räcka handen. Kan du nu ge mig något att äta, för jag har inte fått något ordentligt sedan jag kom ut ifrån Kalmar. Kalmar? Vad har far gjort i Kalmar? sporde Alrik med en nedslagen blick på den gamles dåliga yttre.
Dagens Ord
Andra Tittar