United States or Bermuda ? Vote for the TOP Country of the Week !
Som nu så har hon ofta bäfvat förr, som nu Hon skärpt sitt öra, längtande att spana ut Hvart vapenlyckans skifte, oblidt eller blidt. Då var mig Ajas' lärare i hörselns konst, Nu låter mig Eurysakes ej glömma den. LEDSVENNEN. Vid alla gudamakter TEKMESSA. Hvad bedyrar du? LEDSVENNEN. Jag tror, att din förnimmelse bekräftas. TEKMESSA. Väl!
Lik bäcken, som sin muntra stämma höjer, Fastän den bruten mellan klippor går, Så tycks ock hon, på lifvets fröjd bedragen, Förvirrad, krossad, sjunga sällhet än. Se denna glesa krans af vissna rosor, Som fängslar hennes spridda hår; hvar fläkt Slår bort ett gulnadt blad af dem, liksom Ett oblidt ödes lätta vindar slita Förhoppningar ur en förkrossad barm.
Milutin, en slaf, har knappt förnummit Dessa ord, när han tolf kämpar samlar Och kring Kotars flacka nejder söker Konung Radoslaus, att honom fången Eller ock hans gråa hufvud hämta. Men en ädel klippgudinna höjer, Bebi höjer från den höga toppen Så sin stämma: "Akta, Radoslaus! Oblidt är det öde, som dig hitfört; Nära stå tolf knektar att dig fånga, Slafven Milutin för dem i spetsen.
Och i brist på bättre gick hon då för att höra på klagovisor öfver pigornas fel och svagheter. Hon var just färdig att gå. Hon stod i tamburen och knöt hattbanden, då dörren öppnades och Nymark steg in. "Återigen kommer jag olägligt. Det ser ut som om jag skulle förföljas af ett oblidt öde," sade Nymark, då han såg Alma färdigklädd att gå ut. "Ni kommer alls inte olägligt. Tvärtom. Välkommen!"
Gamle fader, ack, ett oblidt öde Hvälfde stunden, då din son du födde, Som ditt gråa hufvud eftertraktar." Full af smärta lyssnar Radoslaus Till beskyddarinnans ord och flyktar Strax från slätten, flyktar bort mot hafvet, Att sig rädda bland dess blåa vågor.
Furst Voldmar såg med nåd Den åldrige och talade och sade: "Vladimir, från mitt slott I morgon ren af tunga värf jag kallas, Jag får ej dröja kvar, Att ej ett oblidt öga ser min lycka. Men du skall lefva här, Din trohet här skall härska i mitt ställe Hvad du befaller, skall I slottet ljuda som min egen vilja.
Knappt ännu på himlen morgonrodnan, Knappt på himlen morgonstjärnan lyste, När för konung Radoslaus i sömnen Sjöng en svala. Så för honom sjöng hon: "Upp, o konung! Oblidt var ditt öde, Då du här dig lade ned att sofva. Och du slumrar trygg till morgonväkten? Se, från dig har Lika ren gjort affall Jämte Korbau och det flacka Kotar, Från Cettines stränder allt till hafvet."
Vid sig själf då talte flickan: "Anlet du, som gör min oro! Om jag visste, ljusa anlet, Att åt vissna gubbens kyssar Dig ett oblidt öde ärnat, Ville jag i gröna skogar Strax all bitter malört plocka, I dess bittra saft dig bada, Att den gamles kyss förbittra.