United States or North Korea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Eljest ska Basse gå framom, som är son till en slinka, men si hon är inte torpardotter utan hennes oäkting ska ha maten först och sen blir det åt mina. Vänta nu lite, bad länsman. Men sväran fortsatte: Så det hade väl vari bättre jag skuri halsen av mina stackare och satt honom på en tron med scharlakan.
Si, si, si, si, si, vispade tungspetsen mellan tänderna, sisisi en sån lita e! Ocken är liten? undrade mor i Sutre, ryggen vänd mot fönstret. Men sväran hörde henne icke, fortfor: Sisisi, svart som ett kolstycke, grann som ett gulläpple. Sisisi, e sån lita e! Ocken är liten? upprepade mor i Sutre. Och då hon icke fick svar, måste hon maka sig bort till fönstret.
Hon ville kyssa honom, men huvudet var så litet och besynnerligt, det vita ansiktet blänkte fram och försvann i famnens mörker som mareld i en svart tjärn. Hon tryckte munnen in under hans öra, kysste och viskade: Inte trodd' Basse jag ville göra'n illa? Inte? Inte? Inte? Du ville dö mig, svarade gossen, lugnt och fastställande. Tänk på länsman! viskade sväran. Ocken vet om han sover, filurn!
Vad skulle det vara? Inte vet jag något. Int' annt' snattrade sväran int' annt' ho spring efter Danjel. Mor i Sutre sade, ryggen vänd åt de andra: Det finns ingen skavank hos jäntan. Hon är den liksta svära en kunde få, för den delen.
Det mindes han inte; det kunde ha varit nyss, det kunde ha varit en bra stund sen. Han hade hört flickan be Daniel följa sig upp på vinden. Sväran sade: Vad grinar du åt? Det är fästfolk, så det angår dig inte. Nehe, sade Halten, vände sig åter till gumsen. Sväran frågade: Vad ärnar du göra med gumsen? Det är gamlans. Den vill hon inte mista för livet. Han svarade ingenting.
I köket kacklade sväran: som kör'n ivä- om kör'n ivä som kör'n ivä Upp mot klinten gick Stor-Lars, plogen över axeln, följd av Blomman och Skällan. Efter honom gick Lill-Lars, följd av två svarta valpar, över axeln bar han en gren, skapad ackurat som en plog. Tidvis fick han det infallet att härma far. Eljest var han inte konstigare än andra barn.
Från hundkojan svarade hyndan med ett utdraget tjut, unghundarna satte i med ilsket skall. Barnen kommo ut ur kammaren. Lill-Lars höll skjortan för ansiktet, flickorna gräto. Sväran snattrade: Va, va, va ä de nu då? Träsken kom först till besinning. Det är Basilius, sade han. Han drömmer. Pojken satt rak i bädden, ögonen slutna. Sväran lade sin hand över hans mun och tryckte honom ned i bädden.
Känner du inte att jag nyper dig i tån? Sväran gick fram till länsman och lade sin hand på hans axel. Lugnt och stillsamt sade hon: Ja, nu ser länsman, hur det går till i Sutre. Går till? upprepade länsman, stirrade på pojken, stirrade på sväran. Går till, säger hon? Hon sade: Det är inte lönt att pröva med bena. Han är lam som Petter i kyrkbacken.
En storväxt bjässe till karl steg fram ur trappmörkret, steg fram till bordet, rörde försiktigt vid Basilius, som alltjämt långsamt och sömnigt gnagde på sitt äpple. Vad är det med den här? Sväran rasplade på: Å, han var på vind och stal äpple och jag kom över'n så han blev lite skrämd av sig Ingenting annat, sade mannen, slog sig makligt ned i fållbänken.
Men det här behåller vi för oss själva, du Basilius, så att de inte nosar, hur pass vi begripit. För då kommer det att regna besman som trindsnö i april. Och det från klar himmel. Så att du minns det, Basilius! Därpå beror liv och salighet. Så att du kommer ihåg det! Och inte sladdrar bredvid mun. Utan kommer ihåg det! Basilius svarade ingenting, och sväran tillade: Hav dig nu ned från bordet.
Dagens Ord
Andra Tittar