United States or Luxembourg ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vad skulle det vara? Inte vet jag något. Int' annt' snattrade sväran int' annt' ho spring efter Danjel. Mor i Sutre sade, ryggen vänd åt de andra: Det finns ingen skavank hos jäntan. Hon är den liksta svära en kunde få, för den delen.
Där som Träsken komme snart igen från Frönsan kunde en sätta honom hemligt att se i vatten efter gumsen. Och vad heller som helst skulle han ta jäntan med sig till Knallrike, därifrån hon kommen var. Ty här ledde spåret över stättan in i ljungen utan återvändo. Spikespår efter spikestövlar. Vem går i stövler så här års, då folk går i träskor? Tvi vale för drängen, så son hennes han var!
Nu gäller det, tänkte hon, att inte göra sig till spektakel. Men klockorna ringde. Och hon sade: Jag sitter bara och väntar på go'vär, att Daniel kommer från sjön. Men klockorna ringde. Och hon ropade: Inte var det därför jag behöll honom, att han skulle gå i skogen med jäntan. Men som hon det hade sagt, blygdes hon. Och hennes ben voro nakna ända upp till höfterna.
Eftersom det bara är jäntan du tänker på. Jämt och samt. Aldrig gör du annat än springer efter jäntan. Det duger du till. Ingenting annat. Hon fortsatte att brumma. Men plötsligt snurrade hon runt i dimman. Vart ska du gå? Tror du jag ljuger, pojk! Att du inte skäms! Gå inte upp på loftet! Vänt, ska du få höra. Hur det var. Gå inte upp på loftet, säger jag.
Jo, jag kunde tro, att jäntan också skulle vara här, sade han och lyfte på hatten med en broderlig artighet, som imponerade på Abraham, vad har ni för er? Pussas? Vi odlar jorden. Kom hit, ska du få låna en spade. Men Gusten hade alls ingen lust att smutsa ned sina kläder. Han såg på, hur Abraham arbetade, och Abraham högg i ordentligt för att visa sig på styva linan.
Han varsnade sväran och de stirrade en stund på varandra, lika slöa båda. Halten sade: Han stångas den djä-djä-vuln. Gör han? sade hon likgiltigt. Och frågade: Danjel är inte här, inte? Hon förklarade, vem Daniel var, beskrev noga och utförligt innan Halten förstod. Då flinade han. Är det han, så är han väl på vind med den granna jäntan, di kallar Va-valborg.
Likväl ville hon hålla sig kvar en stund, oviss om icke ont bleve värre Men Raslinge klockor ringde: Mormora, mormora, mormora. Då klack det till i henne. Där har jag ungarna, tänkte hon. Hur ska jag nu komma loss utan att blir till spektakel? Inte ska jag visa dem att jag fastnat som en örn på störn, därför att Daniel gått i skogen med jäntan.
Ernst-Olofs mamma kom med en skål konfekt och hans pappa stod mitt i högen och såg bara högst överraskad och förvånad ut. Ernst-Olof själv kände ett djupt allvar lägra sig över sin unga själ. Han blev en man. Han tog en konfektbit och sade: Vad är det att bråka om! Jag tog opp jäntan. Det var väl ingenting! Så kom Ingrids mamma. Och hon var mest besvärlig.
»Hör hit», skrek han åt jappen. »Jag köper jäntan där. How much?» Med en flott gest drog han upp en packe engelska sedlar ur plånboken och kastade dem åt japanen. »Räcker det där?» Styrman Bryngelson vaknade upp ur den halva dvala allt dryckjomet försatt honom i. »Men kapten», protesterade han. »Det är ju nära tvåhundra pund.» »Håll mun, det har jag råd till», skrek Broman. Och styrman teg.
Hon såg Träskens kärra och Bina med det ryska klockspelet och Träsken själv i färd med att syna sele och don. Vidare såg hon den mörka flickan, som vilat i kolrakärran. Hon satt på kramlådan, nedhukad, med händerna knäppta om knäna och såg mycket liten ut. Mor i Sutre betraktade henne länge och uppmärksamt. Slutligen sade hon: Jäntan tör vara törstig efter att ha legat i den leda kärran timvis.