United States or Uruguay ? Vote for the TOP Country of the Week !
Till denna enkla skola infinna sig dagligen tvåhundra femtio hindu-flickor mellan fem och elfva år för att under ledning af infödda lärarinnor lära sig läsa, skrifva och räkna.
"Du är sex fot och tre tum lång, och väger över tvåhundra pund, och den där ynglingen väger säkert inte mera än etthundratrettio. Mot en karl, som är större än du, skulle du försöka imitera en gentleman i uppförandet." "Jag ger fanken i vad du säger", svarade Bob. "Nu är saken den, att karlen skall hälsa på mig." Med det lyfte han sitt glas mot främlingen och sade skål. Främlingen såg honom inte.
Tack vare patron Siedels ständiga penningbrist förlorade Backarna snart hedern av att vara en adlig släkts änkesäte. En främling hyrde hus och trädgård, han betalade tvåhundra riksdaler banco men medförde i övrigt ingenting gott. Backarnas trädgård fylldes med allehanda konstiga lökväxter, och ett drivhus uppbyggdes. En dräng, Sörman även han en främling anställdes enkom för att vårda örtagården.
Därpå studenten, som vunnit andra priset vid kappskrivningen på vers, och magistern, som tagit andra priset för översättning. Nu komma tvåhundra släktingar till pristagarne, och fem hundra systrar till aspiranterna på mention; sedan ett hundra tagare av andra priset, en rörande samling av gamla och unga, vilka besätta hedersplatserna nedanför kungliga läktarn.
Hon måste lefva sparsamt ty inkomsterna voro små, endast tvåhundra åttio marks pension utom den lilla förtjänst hon nu och då förskaffade sig genom handarbete. I staden beräknades för ett rum vanligtvis tio mark i månadshyra, men hon betalade för sin lilla kammare endast sju. Visst var den förfallen och dålig, kakelugnen var söndrig, väggarna svarta och fönstret glest.
»Hör hit», skrek han åt jappen. »Jag köper jäntan där. How much?» Med en flott gest drog han upp en packe engelska sedlar ur plånboken och kastade dem åt japanen. »Räcker det där?» Styrman Bryngelson vaknade upp ur den halva dvala allt dryckjomet försatt honom i. »Men kapten», protesterade han. »Det är ju nära tvåhundra pund.» »Håll mun, det har jag råd till», skrek Broman. Och styrman teg.
Nu yppa sig stunder af mycken vedermöda för den gamle bonden. Han vill inte riktigt tro på undret. Men han vågar inte heller riktigt förneka det: det kunde ju vara som hustrun säger. Och så vandrar han af och an i stugan, kämpande med sin oro. Han hade velat ge tvåhundra mark, för att hans handling förblifvit ogjord, trehundra mark han håller auktion på sin ångest, och summan stiger. Men vid åttahundra stannar han plötsligt. Det kan då verkligen förslå, tycker han och nyktrar till. Bondeförståndet tar ut sin rätt, och gubben Kuggas beslutar att söka upp den hemlighetsfulle okände och ta reda på hvem han
Det må vara nog med att berätta följande, som ej låter förklara sig genom begreppet sammanträffande omständigheter. Sedan jag lyckats frambringa guldfläckar på papper, sökte jag vinna samma utbyte i stort på torra vägen och genom eld. Tvåhundra experiment ledde till ingen påföljd, och förtvivlande om saken nedlade jag blåsröret.