United States or Bosnia and Herzegovina ? Vote for the TOP Country of the Week !
Endast därför att regeringen strängt höll sitt ord, betalade räntan och summan i guld och aldrig i silfver eller till nedsatt kurs, har värdet af dess bonds stigit och Förenta staternas kredit står högst i hela världen, högre till och med än Storbritanniens.
För detta betalade han femtio öre och en bärsa per dygn, varförutom tjugufem öre gick åt till insektspulver. En annan bekant, som inte lyckats finna någon bostad alls, gick varje afton fram till en poliskonstapel och tilltalade honom med det i södra Sverige mycket gouterade skällsordet: »Dröft!» Sedan fick han husrum för den natten.
Med den fattiges svett och möda betalas de ju i alla fall, sade han. Det är visst och sant, ingalunda med något annat, fortsatte Lopo. Och inte fråga herrarne efter, om mången också sätter lifvet till. De veta, att det nog ändå blir trälar qvar för dem, eftersom det fins mycket fattigt folk i landet. Men jag lät dem också höra af det, när jag sist var och betalade mantalspengar.
Skummet yrde kring bogen och stänkte ända upp i ansiktet på Tomas, som stod uppe på kommandobryggan och pratade med kaptenen. Han hade glömt alla sina sorger och åter kommit i glatt humör. Då klockan närmade sig fyra, gick han ner i matsalongen för att äta middag. Det var nästan tomt därnere. Två rödbrusiga lantbor hade just slutat att äta, då Tomas kom in; de betalade och stego upp på däck.
Han knackade på kyparen, betalade och gick mot utgången, medan sex röd- och vitmålade flickor gallskrikande flaxade omkring på tribunen likt levande disktrasor, i vanvettigt virrvarr. Han gick ut genom Berzelii park, över Norrmalmstorg och kom in på Biblioteksgatan. Var det inte Greta Weber, som gick framför honom, med det ljusa håret nyligen hopvirat till en knut i nacken...
Hon ringde, bad kyparen sända sakerna till ångbåten och betalade sin räkning. Hvad tänker du på, Lisi? Jag tänker på hvar och i hvilket tillstånd jag skall se dig nästa gång. Svårt att veta. Kanske som barmhertighetssyster. Tror du? Eller kanske ser du mig aldrig mer. Du hör blott talas om ett och annat, som kommer ditt lilla fromma hufvud att svindla. Har du någon enda värklig vän, Agnes?
Då sade någon: Ja, det går en gång men han skulle nog inte kunna göra om det. Alldeles säkert kan han det, sade berättaren. Ty det egendomliga är att den unge mannen betalade igen pengarna. Då blev det tyst i sällskapet. Det hade man inte väntat. Och kanske inte Wallenberg heller. En snäll herre har i Sv.
Så betalade jag och gick. Dagen därpå var också en dag. Våren levde ännu och solen lyste som i går. Det blev åter lunchdags och åter ledde min väg till den stora restaurangen i hörnet vid torget. Jag gick in och fick samma bord som dagen förut. Flickan från i går kom strax till mig och räckte mig matsedeln.
Under bindningen gick han och åt bär i trädgården helt öppet. Johan vågade icke röra något. Ät du, sa brodern. Nej, han kunde icke. När buketten var färdig tog Johan upp och betalade den med tjugufyra skilling. Gustaf gaf intet tecken ifrån sig. Så skildes de. Vid hemkomsten öfverlemnade Johan buketten från Gustaf. Modern blef rörd. Vid qvällsbordet väckte blommorna faderns uppmärksamhet.
Den engelska damen förklarade att den var »mycket trefligare än den kostym hennes man hade». Värden frågade sin gäst, hvad han trodde att kostymen kostade; hvarpå den intet ondt anande engelsmannen svarade: »Well, den kostym jag har på mig kostar mig 7 pund, och jag antar att er i detta förskräckliga tullskyddade land måste ha kostat 12 pund.» Detta var hans uppfattning, sedan han noga granskat kostymen. »Well,» sade värden, »jag betalade precis fyra och en half dollars för kostymen, och jag skulle önska att ni ville ta den med er hem till England och visa den för edra valmän samt tala om historien.» Detta afböjdes dock under muntert skratt.