United States or Argentina ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nu hade han bevis på att han icke var student! Han ville gå hem senare, men han gick ändå ut i staden för att höra på sången och se de glada upptågen. Det lyste i alla nationssalar; han tänkte ett ögonblick gå upp på sin; men det kostade pengar, och om han också haft skulle han ej vågat gå dit. Man skulle ha viskat, så trodde den token, »har han råd med det?»
Ibland var resultatet magert men ibland när han var i stämning kommo orden af sig sjelf. Efter en sådan afton kostade det henne icke så litet arbete och hjernansträngning att följa med, minnas allt och få det antecknadt allt. Hon kunde sitta vid sitt skrifbord till långt ut på natten, men hennes sega ihärdighet gaf aldrig tappt.
Första gången han på "Zum alten Frankfurterwurst" intagit sin lukulliska måltid av Salvatorwurst och surkål, lämnade han nämligen en sedel i betalning utan att så noga titta på den. Födoämnena kostade 95 öre, och kyparen lämnade fyra kronor och fem öre tillbaka. Andersson, som efter sin vecka i Berlin ansåg sig vara gammal kosmopolit och erfaren karl, fixerade skarpt kyparen. "Nå?" sade han.
Då kastade han sig på sin säng, magtlös, utmattad, hopplös. I harmen blandade sig också en förnimmelse af fattigdom. Hade han bara haft pengar! Han kunde gå utanför Spolanders magasin på Vesterlånggatan och se på de kemiska apparater der funnos. Han undrade hvad de kostade, men vågade aldrig gå in och fråga. Hvad tjenade det till? Han fick aldrig några pengar af fadern.
Här funnos en mängd opåräknade utgifter: inskrivningsavgifter, lösen, nationsavgifter, kollegier och böcker. Ett enda lexikon kostade lika mycket som han tänkte leva på under terminen, och han levde mycket sparsamt. Han bodde innanför ett arbetsfolk som hade barn.
Jag är ej ond på honom för det; han har spelat sin roll som försynen pålagt honom. Det kostade mig dock ansträngning att undertrycka ett uppspirande hat till denne oförmodade plågoande, och jag förbannade ödet som bar våld på mina känslor av tacksamhet, så att de urartade till otacksamhet mot en ädelmodig vän.
Och som opiiätaren måste han hålla ruset vid liv, eljes skulle den fatala verkligheten slå ner honom. Men ruset kostade, och det blev skuld. Skulden alstrade obehagliga förnimmelser, och dessa måste jagas bort med nytt rus, som alstrade bakrus med olust, som måste vårdas, för att icke ge missmod, och så blev han supare.
Och allt detta var icke hennes egen förtjenst; det kostade henne ingen öfvervinnelse. Det föll sig så naturligt, likasom ett sommarregn, befriande och välgörande efter åsktyngd och qvaf, ångestfull åskhetta. Men det var hjertats och sinnets frid, icke kroppens. Hon led våldsamt af sinnesskakningen samt ansträngningen och förkylningen der nere.
Men det var icke direktörns mening, att han genast skulle få veta det, utan han upprepade än en gång sin fråga om vad holmen kostade och tog åt bröstfickan, där en tjock ansvällning, synlig genom klädet, antydde, att här fanns moltum! Å, den kan väl inte vara så dyr, menade Carlsson, men jag måste tala vid gumman och sonen först.
Det kostade mig ju ingen ansträngning att låta pennan löpa jag hade ju god öfning.» »Hur så?» »Jag skref alltid för din far.» »Skref för honom?» »Ja.» »Hvad då?» »Bref. Allting.» »Kunde han ha så mycket att skrifva?» »Ja. Egentligen borde han ha blifvit vetenskapsman lärd professor.» Han drog på munnen åt det sista ordet.