United States or Chile ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag skall skaffa det, om jag så skall bli tvungen att köpa det." "Nej", sade jag. "Du behöver en sekundant." "Visst fasen", medgav Bob. "Vem skall vi ta." "Vem som helst", sade jag. "Tag förste bäste. Fråga till exempel den där bonden där. Han gör det säkert för ett par francs, och blir tacksam på köpet. Alla fransmän tycker om att se dueller."
Jag var på en hippa i går." "Vem mer än du?" "Ingen. Jag höll den alldeles själv. Det vill säga Charley Reeves, min sekundant, var ju med. Men han räknas inte." "Sekundant?" "Ja, jag har duellerat med Bob Hyes. Han är hos Röda korset nu." Van Weide steg ur vagnen och gick fram till Harry Taylor. "Vad i Herrans namn säger du, karl? Har du skjutit Hyes?" frågade han förskräckt. "Skjutit? Inte?
Jag avlägsnade mig diskret innan han kom ut, fastän det nog skulle ha varit intressant att få studera hans fysionomi då." "Hör du, Suvaroff, som sitter nära fönstret. Säg till mig om du ser Bob Hyes komma hit!" Harry Taylor satt med ansiktet dolt i händerna hopsjunken på en dikesren långt borta från världen, när van Weide kom körande vägen förbi i sin bil. "Hallå, Harry!
Han höll på att få slag först när han såg mig, men sedan flinade han. "Så, Harry! Du klarade dig ut ändå", sade han. "Du är duktigare än jag trodde dig om." "Säkert", sade jag. "Mycket! Till och med duktigare än du tror mig om nu. Jag har skickat mitt telegram." "Jag skall skicka mitt nu", sade han. Jag skakade fundersamt på huvudet. "Du är alldeles för vårdslös, Bob.
Men han är rädd, den tusan, och vågar inte svara ett ord eller ens titta på mig. Visade han åtminstone, att det fanns ruter i honom, så skulle jag bjuda på whisky." Främlingen stod fortfarande oberörd. Smakade på sin lemonad, smålog åt Eddy och tog upp en tidning ur fickan. Då blev Bob litet smått förbaskad. "Hör du, du, du!" sade han till främlingen.
Här avbröt Bob samtalet genom ett litet försök att komma upp, som endast avvärjdes genom att Charley återtog sin gamla sittplats en stund. När Charley flyttade sig tillbaka var Bobs ansikte både lugnare, blåare och plattare än förut.
Harry Taylor betraktade sin kollega med djupt ogillande. "Du är ett av de största fän, jag någonsin fått förmånen att ha inom skotthåll. Är det verkligen omöjligt att bli av med dig?" "Absolut!" försäkrade Bob Hyes. "Men jag hittade den här prissen. Alltså är han min." "Jag hittade både dig och honom, alltså lämnar jag er inte." Harry Taylor funderade ett ögonblick.
Men när Bob började önska att han aldrig blivit född, ingrepo vi med risk för våra egna liv och förklarade för fransmannen att vi misstagit oss. Det var inte tysk utan amerikansk dialekt, som Bob talade. Tja, se'n var det ingenting mer än att bonden med fransk artighet bad Bob tusen gånger om ursäkt och körde honom i en skottkärra till röda korset.
"Nej, vet du", sa han då. "Jag tror att jag går ensam till telegrafstationen, och eftersom du ju kan behöva lite vila, så låser jag till om dig och tar nyckeln med mig." Och så slog han igen dörren. Detta var ju precis vad man kunde vänta sig av Bob Hyes, så jag blev inte alls förvånad utan tvärt om. "Lås du!" sade jag. "Jag skall snart bryta mig ut igen."
Bob blev så rörd att tårarna kommo honom i ögonen. "Menar du verkligen det!" skrek han. "Skall jag få ett regelrätt tillfälle att skjuta dig så full med bly att du kan användas till skeppsankare." "Sure!" sade jag. "Jag skall uppföra mig som ett lamm", sade han. "Släpp mig upp! Jag skall bjuda på pilsner! Får jag duellera med Charley också? Sticka honom tvärs genom skrovet!