Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 juni 2025
Det var en liten undersätsig, bredaxlad fransk bonde i femtioårsåldern, för gammal för kriget, men tydligen en karl som höll att ta i. Då stannade jag och slog mig för pannan i grand operastil. "Det är rätt", sade Bob Hyes. "Slå dig själv. Du kan i alla fall aldrig få tillräckligt." "Vi ha glömt en sak", sade jag. "Vapen, menar du", sade Bob. "Var lugn!
Bob gav sig genast i väg till fransmannen och Charley och jag följde tätt efter. "Vill ni göra mig en tjänst, och förtjäna ett par francs?" frågade Bob på sin usla franska. "Det gör ni väl gärna", sade jag. "I synnerhet när det gäller att hjälpa en landsman." "Landsman?" sade bonden. "Den där herrn är väl inte fransman." "Vad tusan menar du med det där?" frågade Bob mig ilsket på Förenta-Statska.
Jag anlade ett ytterst förvånat uttryck, och Charley, som förstod att något var i görningen, följde exemplet. "Nej nu talar han verkligen engelska", sade jag. "Och nyss sade han till oss, att han var fransman och bara kunde franska." "Det här begriper jag inte", sade Bob. "Vad tjänar de lögnerna till?" "Han talar förresten bruten engelska också", sade jag till bonden. "Så engelsman är han inte."
"Karlen skall säga goddag, eller titta på mig, se'n skall jag inte bry mig om'en. Men jag går aldrig in på, att han står så där och låtsas som om jag, Bob Kelly, inte existerade." Eddy log. "Du skulle aldrig våga vara så uppkäftig om inte karlen vore så mycket mindre än du", sade han.
"Theodor, det var mitt fel", snyftade Betty, medan heta tårar strömmade ned utför hennes kinder. "Jag tog med mig Bob hit in, fast Eva sade, att jag inte skulle göra det. Jag trodde, att jag skulle kunna se efter honom, men så gick jag ut bara ett par minuter, och så " "Och så har han grundligt förstört min dyrbara bibel", utbrast Theodor. "Hvem har gifvit dig lof att röra min bibel?
Ge dig genast i väg till högkvarteret! Sno dig! Skynda! Hasta! Nå, är du där än?" Bob Hyes gjorde ingen min av att lämna platsen, men granskade i stället den sårade med synbart intresse. "Vad är det där för en prick, som du håller på med?" Harry Taylor lät med utmärkt skicklighet en tår rulla nedför sin solbrända kind. "Det här? Det är en kär släkting.
Bob Hyes, representant för Arizona Kicker, lade upp även vänstra benet på bordet, flyttade maggördeln på sin cigarr ett stycke längre in, talade och sade: "Hemma i Arizona känner jag en karl, som gärna betalar tusen dollars för att få läsa vad jag skriver." "Blind, förmodar jag!" högg Harry Taylor, Montana Screamers förhoppningsfulle unge man, in.
Det som blir över får ni behålla om ni bara ser till, att inget civilt telegram slipper i väg innan det här är expedierat." Det var ett argument, som han förstod. Han gav mig en medlidsam blick, som jag håller honom räkning för, och tog pengarna så hastigt som möjligt, för att jag inte skulle hinna att ångra mig. På trappan utanför mötte jag Bob Hyes.
"Se, Eva, är han inte söt?" frågade hon och drog valpen fram till Eva, för att hon bättre skulle kunna se honom. Sant att säga var den lille hunden ingalunda någon skönhet, ty han befann sig just i den ledsamma ålder, då benen synas vara för stora och klumpiga för att passa till kroppen. Eva log litet åt systerns ifver. "Bob blir nog med tiden en vacker hund", sade hon vänligt.
Bob röt och svor när han tog av sig rocken, men främlingen skalade av sig rock och väst utan ett ord. Våra anvisningar om bästa sättet att attackera brydde han sig inte om. Så började leken. Bob rusade fram och slog ett slag, som kunde ha fällt en tjur, men den lille flyttade sig ett par tum och slaget gick förbi. Så blixtrade den lilles vänstra ut och träffade Bob bakom örat.
Dagens Ord
Andra Tittar