United States or United States Virgin Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


ska det tas! Nu rycker han upp sig, och om ett par dar är han vid fronten igen och stoppar nästa granatskärvas vilda flykt. Hör du, gosse, hur gick det här till, egentligen?" "Det var strid!" upplyste en av sjukbärarna. "Vad i herrans namn säger ni, karl?" sade Harry Taylor med bitande ironi. "Slogs dom? Fick han inte det här vid en tebjudning? Det låter otroligt, men jag får väl tro er.

Och med det tänkte han ge sig av, men han kände inte mister Harry Taylor från Helena, Montana U.S.A. "Stopp lite", sade jag. "Herr greve och talman. Vi skulle gärna vilja veta, varför vi inte och titta själva. Är det något fel krigsskådeplatsen, som ni inte vill ska komma ut? Lita mig. Jag är världens mest tystlåtna person." "Monsieur!" sade han.

"Lögn, naturligtvis!" svarade Charley Reeves lidelsefritt. "Sant, naturligtvis!" sade Harry Taylor med lidelse. "Kallar du mig lögnare bryter jag nacken av dig, att hängmannen i Sing-Sing slipper det jobbet. Jag, Harry Taylor, kommer alltså att om en timma sväva lika högt över dig som min intelligens står över din, alltså omkring två tusen meter.

Harry Taylor betraktade sin kollega med djupt ogillande. "Du är ett av de största fän, jag någonsin fått förmånen att ha inom skotthåll. Är det verkligen omöjligt att bli av med dig?" "Absolut!" försäkrade Bob Hyes. "Men jag hittade den här prissen. Alltså är han min." "Jag hittade både dig och honom, alltså lämnar jag er inte." Harry Taylor funderade ett ögonblick.

Den sårade, som under Harry Taylors diktamen tydligen återvunnit sitt intresse för verkligheten, skakade huvudet. "Nej, det är bäst ni fortsätter själv. Ni begriper det där bättre än jag." "Mycket förståndigt sagt, min vän. Det är nog bäst att jag klarar av det själv grundval av det rikhaltiga material ni lämnat. Är du klar, Bob, vi igen?

"Fel? Det är en sabla hoper fel. Ser du inte att det finns en hel hop hål i den här vingen, en, två, tre en sabla mängd." Aviatören skrattade och började stiga upp i maskinen. "Det där är ingenting att bry sig om. Det är bara hål efter tyska kulor." "Bara!" sade Harry Taylor, och ställde sig bredbent med händerna i byxfickorna. "Bara!

Harry Taylor lyste upp när han fick se den sårade, stoppade, steg av och slängde motorcykeln i diket ett sätt, som förklarade dess skamfilade utseende. "Förståndigt av er, gubbar, att ta er fem minuter i samma ögonblick, som ni fick se min rena profil svänga runt vägkröken.

"Jag vill vara i fred", viskade den sårade matt. "Vara i fred!" utbrast Harry Taylor indignerad. "Det kan man kalla egoism. Vara i fred, mitt i kriget! Och när plikten mot fäderneslandet kallar. Det är ju La Frances ära det gäller. Och förresten har ni fått två drinks av mig. Otacksamhet är det fulaste som finns. Låt mig en liten beskrivning striden."

"Hur många tyskar stupade egentligen i det där slagsmålet, som ni var med om?" "Ingen", sade den sårade. "Dom skubbade sin väg båda två." Harry Taylor öppnade försiktigt dörren och stack in huvudet. "Är Hyes här?" frågade han med en viss ängslan i rösten och såg sig omkring. "Nej", sade van Weide. "Jag har inte sett honom i eftermiddag."

Sedan dom nu avancerat lite har man ju fått tillfälle att se lite lik, men vad är det i själva verket? Kan man ha någon verklig glädje av det?" Charley Reeves svarade inte, och Harry Taylor fortsatte: "Här kommer man resande många tusen mil för att se folk slåss, och vad händer? Jo man placeras kilometervis ifrån platsen för slagsmålet, fraktas än fram och än tillbaka.