Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juli 2025
Det var icke rädslan som nu gjorde Davids kinder så vita, det var skamkänslan. Han förbannade sig själv. Jag är löjlig, tänkte han, helt enkelt löjlig, en narr, som gömmer mig för mina narraktigheters skull. Ett svin är jag! Och hon är en idiot som kunnat riskera detta! Ziri! hörde han mannens röst, skälvande, men klar. Ja, Harry, svarade hon från sovrummet.
"Om du vet någon mer möjlighet att komma ut, så gör mig den tjänsten och nämn den, så att jag kan få nöjet att förebygga den. Inte? Nej, inte jag heller. Ja, ajöken då. Var inte ledsen. Jag skall telegrafera till din tidning att du vågat dig för långt fram och ligger svårt sårad på ett militärsjukhus." Med det gick han nedför trapporna, men kom snart upp igen. "Hör du Harry", sade han.
"Nu medan jag har herrarna så här på ett ställe och ni inte har brått som vanligt, så skall jag passa på och göra en liten intervju. Vad säger ni, överstelöjtnant? Tror ni att kriget går igenom?" "Monsieur Taylor! Har ni klart för er, att ni står överbevisad om spioneri och när som helst kan vänta att bli skjuten?" "Puh, puh! Vi skall inte tala vidare om den lilla historien", sade Harry.
Nog trodde jag, att jag skulle hitta en och annan sak som skulle komma gubbarna hemma i Montana att sätta sig upp och se efter vad som hände, men inte " "Herre! Ni blir bortförd och skjuten ögonblickligen om ni inte tiger." "Inte trodde jag, att det skulle bli en så helsickes fin historia", fortsatte Harry Taylor ogenerad.
Pastorn tog ut pojken på vägen, där det var ljust, såg honom i ansiktet och sade: För den här gången får det vara, men nästa gång blir det tråkigt! Dagen därpå visste alla att det var Harry, som varit i pastorns trädgård. Ernst-Olof sade, då han fick höra det: Det där att stjäla äpplen tycks vara en osäker sysselsättning. Åtminstone hos pastorn.
Vad heter ni, och vem är ni?" "Vad jag heter", svarade fången. "Det tycker jag att ni borde veta förut. Jag är Harry Taylor, representant för Montana Screamer, den mest framstående och inflytelserika tidning som existerar mellan San Fransisco och Yokohama, indirekta vägen." "Ni är anklagad för spioneri!" upplyste överstelöjtnanten med gravlik röst.
Vad i herrans namn har du så långt nere vid jorden att göra, att de kan träffa dig med sina skott? Då kunde du ju lika gärna åka bil." "Jag måste flyga rätt lågt, för att kunna se hur jag kastar mina bomber, och för övrigt se någonting alls. Upp nu, Harry, så åker vi." "Stopp lite! Är det möjligen din mening att också den här gången gå så där lågt?
Harry Taylor slank in hel och hållen, slog sig ned, lade hatten inom räckhåll och sade: "Gudskelov för det då! Jag längtar inte efter att få träffa honom. Hoppas att han begått självmord eller något annat förståndigt." "Vad nu hava hänt?" frågade Ferati. "Åh, ingenting just. Det blev visst bara något hinder med hans telegrafering, och han är antagligen litet nervös nu.
"Så'nt där händer inte i verkligheten. Och för övrigt vore du inte smart nog för att kunna arrangera det." "Det är inte lögn", sade Harry Taylor med djupt allvar. "Det är sanning, men inte mot förmodan. Och jag erkänner att det var smart gjort av mig att arrangera det. Känner ingen annan, som skulle ha kunnat klara av det.
Bob Hyes, representant för Arizona Kicker, lade upp även vänstra benet på bordet, flyttade maggördeln på sin cigarr ett stycke längre in, talade och sade: "Hemma i Arizona känner jag en karl, som gärna betalar tusen dollars för att få läsa vad jag skriver." "Blind, förmodar jag!" högg Harry Taylor, Montana Screamers förhoppningsfulle unge man, in.
Dagens Ord
Andra Tittar