United States or Mali ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han hade hållit sig på norra sidan av skäret, men när det blev afton hastigt och han skulle vända till land, märkte han först, att det rökte ur bodens skorsten. Undrande vad som kunde stå på, styrde han med raska steg opp åt stugan. Är det du? hörde han inifrån och igenkände pastorns röst. Nej, det är pastorn! förvånades Gusten, när han såg prästen sitta vid spisglöden och steka sill.
Ögonblicket därefter syntes en lykta irra fram över backen och åtföljd av två vinglande skuggor nalkas de dukade borden. Pastorns bleka ansikte blev snart synligt vid övre bordsändan och bruden kom fram med brödkorgen för att bjuda och göra ett slut på den pinsamma väntan.
Ensam på gården, dit endast en gumma kom för att bära mat och städa, hade herr Lundstedt haft svårt att finna sig första tiden, ty han ägde ingen att språka med, och pastorns på andra sidan viken tog endast emot honom som en tjänare och kallade honom Lundstedt rätt och slätt, vilket nu icke skulle gjort honom olycklig, efter som han kände sin ställning och fann sig gott vid den, men det underordnade i hans läge hindrade honom att fritt söka upp förmannen och något intimt eller dagligt umgänge kunde således icke komma till stånd.
Låt se: släpp in mig, jungfru Sanna; jag vill köpa saffranskringlor! 'Hvem är du? frågar hon. Det är jag. 'Ja du, vildbasare, kommer du åter med pastorns stora hund! skriker Sanna och tar dammborsten. Åh, jag är galn, som icke vänder om! Men hvem skall hämta oss nyckeln? Kanske får jag Sanna spak. Hon har många gånger varit mera ond på mig än nu och har ändå snart blifvit god igen.
Pastorn tog ut pojken på vägen, där det var ljust, såg honom i ansiktet och sade: För den här gången får det vara, men nästa gång blir det tråkigt! Dagen därpå visste alla att det var Harry, som varit i pastorns trädgård. Ernst-Olof sade, då han fick höra det: Det där att stjäla äpplen tycks vara en osäker sysselsättning. Åtminstone hos pastorn.
Och anseende sig böra inskrida, tog han kaffepannan och slog upp i pastorns kopp, ställde brännvinsflaskan bredvid och med en bugning bjöd honom att hålla till godo. Med en förkrossande blick lyfte den gamle sitt gråa huvud, som om han ville skrämma slag på Carlsson, och skjutande koppen ifrån sig med vämjelse, spottade han ut: Är du hemma här, du, dräng?
Hvart kastade du katten, som du höll på att plåga i jons, säg mig det?" "Jesus, mor Sanna", sade den lilla trumslagaren, i det han med en lätt volt omintetgjorde hennes försök att gripa honom, "ni biter väl icke folk heller, vet jag? Nog lär ni vara ond på mig ännu för pastorns hund; men hvad skulle jag göra? Då han ville bita mig, så måste jag väl narra honom på kattorna."
Sonen var ändå det käraste, och hon hade icke varit hälften så bekymrad den där aftonen, när hon stod vid hagstättan och såg ett annat dunkelt hopp försvinna in i mörkret. Men i dag var gossen ändå mera längtad, för hon kände på sig, att han skulle kanske snart gå ifrån henne. Pastorns ord i går kväll och pratet hade tänt på kruttrån och snart skulle det säga puff!
Och så gick jordfästningen på, ut till Fader vår, och efter välsignelsen sträckte han sin hand ut över vattnet till ett sista farväl. Mössorna sattes på. Gusten tryckte pastorns hand och tackade honom, men tycktes ännu ha något på hjärtat. Hör nu, pastorn, jag tycker ändå att skulle inte Carlsson också haft ett litet ord med? Det var för två, min gosse!
I trädgårdarna mognade äpplen och päron, och plommona kunde ätas fast de voro hårda och sura. En dag säger Ernst-Olofs fader: Nu stjäls det äpplen i pastorns trädgård. Ja, kvällarna börja bli mörka, sade Ernst-Olof. Den kvällen togs en pojke, just då han snattade äpplen hos pastorn. Pastorn tog honom själv. På bar gärning. Med fickorna fulla av frukt och smygande fram under träden.
Dagens Ord
Andra Tittar