United States or French Guiana ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Vart har herrns fru dragit i väg med min droska?» frågade han högljutt förebrående Olsson. »Det blir en dyr historia för herrn.» »Dra åt skogen», svarade Olsson, med rätta indignerad över detta försök att lägga skulden för det skedda på hans redan tyngda axlar. »Det är väl er förbaskade hästkrake som har dragit i väg med både droskan och min lagvigda och olyckliga maka.»
»Nej, fy katten», sade John, och i känslan av kvällens framgång fortsatte han: »Men innan vi börjar promenaden hemåt vill jag ha en kyss!» Rosa drog sin arm ur hans. »Skäms, John!» sade Rosa indignerad. Om indignationen var äkta eller icke har dock aldrig blivit fullt utrett. »Prata nu inte sån't, som du inte menar!» svarade John galant. »Hit bara med lilla näbbet, så ska »
Tjänstvilliga väninnor hade upprepade gånger med illa dold glädje rapporterat att Gustav varit synlig ute i sta’n med Sylvia Rosenblom, och Lucia fick härigenom sin misstanke bekräftad, att en annan kjol kommit emellan. Alltså grät hon en skvätt, blev sedan indignerad, lagade till ett morfinpulver, tog det, och såg så åter världen med lugna ögon.
Var är min man?» Erlandsson blev arg, och det kan man knappast förtänka honom. Var det ett sätt, att bombardera honom med frågor. Hur farao skulle han kunna veta var kvinnans man var? Han visste ju inte ens var han själv var. Han svarade med en motfråga: »Var innerst i Kappadosien kommer fruntimret ifrån?» »Var jag kommer ifrån?» frågade damen indignerad. »Var jag kommer ifrån?
»Nej, men Gustav», kvittrade den sköna. »Det skulle jag aldrig ha trott om dig.» »Det är en sabla lögn», svarade Gustav indignerad. »Jag antastar aldrig någon.» »Han nekar, alltså är han skyldig», avkunnade Klyvarbom. »Ja, det är ju alldeles tydligt», instämde flickan, ty resonemanget var ju fullkomligt kvinnologiskt. »Nej, men Karin » »Tyst, Gustav! Jag vill inte tala med dig. Gå din väg.»
Sitter du här?" ropade van Weide förvånad. "Hur är det med dig? Är du sjuk?" Harry Taylor rörde sig inte och såg inte upp. "Det är van Weide, som tilltalar mig", sade han dovt. "Jag känner igen rösten. Den låter som en duett av en cirkelsåg och en bastuba." "Jag är förkyld", sade van Weide indignerad. "Kroniskt", fortsatte Harry Taylor. "Nej, jag är inte sjuk. Men jordens rotation besvärar mig.
"Jag vill vara i fred", viskade den sårade matt. "Vara i fred!" utbrast Harry Taylor indignerad. "Det kan man kalla egoism. Vara i fred, mitt i kriget! Och när plikten mot fäderneslandet kallar. Det är ju La Frances ära det gäller. Och förresten har ni fått två drinks av mig. Otacksamhet är det fulaste som finns. Låt mig få en liten beskrivning på striden."
Hon tog genast sin bror i skarpt förhör angående rosorna. Vem är det du går och köper blommor åt? frågade hon indignerad. Det måste du tala om för mig. Tomas teg mystiskt. Det är åt en gammal fru, sade han slutligen. En gammal fru, som fyller sextio år i dag, och som jag måste betyga min vördnad, tillade han i en högtidlig ton, som angav att han om möjligt gärna ville bli trodd. Å, så du narras!
»Joo, du spelade neger förbaskat bra på den där kostymbalen i Svithiods Hall, du minns. Skulle inte du » »Eller du», sade jag, högst indignerad. »Jag bidrar med idén, vilket är det värdefullaste. Den, som är trög i hjärnan böte med kroppen. Det gäller pengar, yngling, och » »Spara munlädret du», sade jag. »Jag gör det aldrig.» Men i detsamma satt Bills näve som ett skruvstäd i min nacke.
Man måste förklara sig... Fru Appeltofft blev indignerad över de opassande lekar nutidens barn kunde hitta på vid en ålder, då hon själv varit renhjärtad och oskuldsfull. Hon förbjöd föreningen att längre vistas på hennes vind. Medlemmarna skingrades med en dålig smak i munnen. Fru Appeltofft hade nämligen i sin sedliga indignation berättat historien ute i staden. Den spreds hastigt.