United States or Palestine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ständigt ser du på den gröna marken, Och du blickar ej med oss mot molnen, Där de gyllne blixtrar återstråla." Dem besvarar Militza den unga: "Oklok ej och öfverklok ej heller, Ingen Vila, att jag moln må samla, Flicka är jag, att jag må se för mig." Väl jag dig bröt, viol, Men åt hvem ger jag dig? Månne åt Ali bej? Ali, den stolte man, Älskar violer ej, Rosor blott, nejlikor.
Där vi voro öfver natten inne, Höllo vi en kostlig aftonmåltid, Sågo där en flicka skön till undran; Pärltulpaner krönte hennes tinning. Henne gaf jag då min häst att ledas, Och hon talte sakta så till hästen: "Röda fåle med den gyllne manen, Säg mig, har din herre gift sig redan?" Gnäggande besvarar henne hästen: "Nej, vid Gud, du undersköna flicka!
Den unge man, som beslutar sig för ett nyttigt arbete, för hvilket han till gengäld får en summa, som är tillräcklig för hans underhåll, ser klart en af sina allra första plikter. Han möter genast frågan, som tvingar sig på honom och kräfver ett svar, och han besvarar den riktigt. Här är intet tal om förvärfvande af rikedom.
Emellertid, på grund av egenskaper hos denne osynlige man, som jag älskar och beundrar, fördrager jag hans mästrande ton, när han behandlar mig som en underlägsen varelse. Jag besvarar alltid hans skrivelser och döljer icke min motvilja för teosofien.
Telefonisten svarade, något som ej kunde uppfattas, och jag sade: Jag ber om ursäkt om jag besvärar er, så mycket som ni har att göra och så många utlänningar som kommit till stan Telefonisten , i skarp ton: Vad ska ni ha för nummer? Jag skulle vördsammast be att bli sammankopplad med 52 60 om det inte är alltför mycket besvär.
Sitter du här?" ropade van Weide förvånad. "Hur är det med dig? Är du sjuk?" Harry Taylor rörde sig inte och såg inte upp. "Det är van Weide, som tilltalar mig", sade han dovt. "Jag känner igen rösten. Den låter som en duett av en cirkelsåg och en bastuba." "Jag är förkyld", sade van Weide indignerad. "Kroniskt", fortsatte Harry Taylor. "Nej, jag är inte sjuk. Men jordens rotation besvärar mig.
Den unga frun, som varseblef hans hetta och med skäl slöt, att hon själf var orsaken till den, började ursäkta sig: "Förlåt, bästa kusin Flygerman, att jag besvärar er; men till hvem annan har jag här i min oro kunnat vända mig?" "Det är förbannadt bra", inföll herr Flygerman straxt med sin förra ifver.
Ofta händer det då, att en obekant hejdar hästarna, då han blir mig varse, och begär att få stiga in och bese mina anläggningar; och ehuru jag gärna unnar hvar och en det ringa nöje, han kan hafva af dem, äro mig dock dessa besök ej sällan olägliga. Detta är likväl icke, hvad som mest besvärar mig.
Men så lade han det problemet bredvid automobilen och spårvagnen, som gå utan att någon drar dem. Och nu besvärar döden honom icke vidare. Han har börjat tänka på något annat. Häromdagen kommer han in till mig där jag ligger med händerna under nacken och tänker. Han stannar i dörren och säger: Pappa, jag ville fråga om en sak. Då slutar jag upp att tänka och frågar: Vilken sak?
"Spring, mitt lilla gull, in och bed att Maja Lisa hjelper dig." John tände en papyross och satte sig på gungbrädet. "Alma! Hvarför?" Intet svar. "Hvarför är du på så der dåligt humör?" Ännu inte något svar. "Alma " Han ämnade draga henne till sig. "Åh, låt mig vara." Alma sköt bort hans hand och upphörde ej att sy. "Huru? Besvärar jag dig?" "Ja."