Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 15 juni 2025


Tigande betraktade vi varandra, och som tyngda under något nytt och oväntat, vilket vi ej ens ville se eller erkänna, gingo vi långsamt från udden den smala stigen fram. Vad vi hade sett var, att det hus, som nu stod ön, var icke längre grått. Det var rödfärgat. Det var icke längre en bred tvåvåningsbyggnad.

Det doftade friskt ur skogen; de blåögda förgät-mig-ej, som växte i landsvägsdiket, de ljuvt rodnande linneorna och de blågula styvmorsblommorna nickade åt vandrarne med kalkar, tyngda av regnets svalkande pärlor. Men det mörknade mer och mer, och lille Adolf kände sig trött och sömnig efter dagens mödor.

Och själva voro de brutna och trötta. En enda olycksdag hade tagit allt, vad de förra åren byggt upp. Som tyngda under samma öde sutto de två, som nyss drömt sig unga, och lyssnade till de tunga, karga ord, med vilka de gamla berättade om elden, som lade deras hus öde.

»Vart har herrns fru dragit i väg med min droskafrågade han högljutt förebrående Olsson. »Det blir en dyr historia för herrn.» »Dra åt skogen», svarade Olsson, med rätta indignerad över detta försök att lägga skulden för det skedda hans redan tyngda axlar. »Det är väl er förbaskade hästkrake som har dragit i väg med både droskan och min lagvigda och olyckliga maka

Man talar om hur dödens lugn är djupt, Hur bojan faller af den tyngda anden Den stund, hjärtat slår sitt sista timslag Och mer ej mäter fångenskapens tid. Och det är sant, att ingen stormil skakar Det tjäll, som byggs åt slumrarn under kullen, Att ingen smärta födes af den barm, Som stilla under mossans djup förmultnar; Men anden, anden, är han fri? O nej!

Den fröjd, som var, Skall hjärtats dufvobud ej återfinna; Blott, ljufva minne af förflutna dar, Blif du min trogna följeslagarinna. Kanske ännu vid vägens slut en vän För den af bördor tyngda vandrarn ömmar, Kanske att ålderdomen ger igen Min forna frid och mina barndomsdrömmar.

Vänd dig bort ifrån sådana. Ty till dem höra de män som innästla sig i husen och fånga svaga kvinnor, som äro tyngda av synder och drivas av allahanda begärelser, kvinnor som alltjämt hålla med att lära, men aldrig kunna komma till kunskap om sanningen.

Sådan stod han beredd att till den ståtliga herrgåln. Äfven Mattias kom ur sin vrå, munderad och färdig, Klädd från hufvud till fot, som han ärnade tåga jakten; Endast sin ståtliga päls af tolf mjuktgarfvade fårskinn, Kostliga, tyngda af ull, som en lofvande fåle i värde, Bar han ej tillspänd än, men han hvälfde den makligt omkring sig.

Vid genomseende av det av redaktören personligen lämnade referatet, vilket redaktionen av hänsyn till hans kroppskrafter icke ansett sig böra vägra införande, hava vi funnit, att han beklagligt nog råkat göra en del förbiseenden och överdrifter, vadan vi tillåtit oss supplera hans referat med följande riktiga skildring av färden: Hit kom extratåget med ett 50-tal Malmöbor, tyngda av allvar från livets handel och vandel, mest handel, och här steg ett nytt 40-tal , rysligt allvarliga och högtidliga.

Dagens Ord

missaktning

Andra Tittar