Eller jag tror vi lånar ett par kavallerisablar kan jag hugga er i bitar båda två. Det blir trevligast." Vi släppte upp honom och han var glad som ett barn, och föll oss om halsen och grät av glädje, och lovade att göra pinan lång. Till slut kom vi överens om att Bob och jag skulle duellera först och Charley vara sekundant åt mig. Vapen lät jag honom själv välja.

Jaså, ni tror det, min fru? FRUN. Ni vill väl inte duellera med mig? ERNEST. Jag vill .

"Om vi, mot förmodan, skulle släppa dig levande fötter igen, och du skulle försöka slå ihjäl en av oss, bör till och med ditt intellekt fatta, att vi båda kommo att ta hand om dig, och vore du slut." Bob teg, förståndigt nog. "Men", fortsatte jag. "Nu är vi i Frankrike där dueller är modet, och om du vill lova att uppföra dig anständigt, skall du lov att duellera med mig."

Bob blev rörd att tårarna kommo honom i ögonen. "Menar du verkligen det!" skrek han. "Skall jag ett regelrätt tillfälle att skjuta dig full med bly att du kan användas till skeppsankare." "Sure!" sade jag. "Jag skall uppföra mig som ett lamm", sade han. "Släpp mig upp! Jag skall bjuda pilsner! Får jag duellera med Charley också? Sticka honom tvärs genom skrovet!