United States or Haiti ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon var omgiven av alla fyra hundarna, och hon neg för Abraham. Men samtidigt hytte hon utåt gårdsplanen, där gubben tassade bort. Står du här och sladdrar, Gustav, står du här och sladdrar! Träffas fru Hyltenius? frågade Abraham. Jo bevars, jo bevars. Hennes nåd kommer genast. Herr Krok skall vara god och stiga in i förmaket. Jag är fru Enberg, sade hon och neg på nytt. Var så god, var så god.
Dä där ska gå med en sju djävra vänster. Stellan stängde fönstret. Men efter en stunds betänketid öppnade han det på nytt och svarade: Ja, men ja vågade i alla fall. Kerstin kom så småningom tillbaka från sin expedition till Ida. Va sa hon? Hon sa, att han inte fått nog. Men hon sladdrar inte? Nä. Ja, men ä dä riktigt säkert? Hör han inte vad jag säger!
Joséphine blott snyftade, hon vågade icke mer se upp. Han stod framför henne med händerna på ryggen och vaggade bredbent fram och tillbaka med kroppen. Nu har jag då med eklat kastat din knähund på dörren liksom jag på sin tid gjorde med Fortuné, som du också fordrade, att jag skulle avstå min sängplats till. Hela Paris sladdrar om det i morgon, men det kan inte hjälpas!
Kära hjärtanes ja, suckade gumman, så tungt att den kullriga magen hävdes och sänktes. Ja, de banden, de räcka inte länge Då blev Abraham förargad. Min själ om fru Enberg har reda på den saken! sade han och drog till sig fötterna. Men gumman fick händerna på magen, guppade och neg och tassade ut ur rummet. Här står jag och sladdrar, kära hjärtanes, kved hon. Abraham reste sig och bugade.
Skulle en inte trivas här? Madammen ger honom en tung, trött blick och säger: Har en bara Guds ord, fabrikörn, så trivs en var som helst. Om det så vore i helvetet Husch fy, madammen, fy skäm ut sig! sladdrar gubben och sätter luren till örat. Tror madammen att en får så här rart i helvetet? Nej då, nej då. Det drar, säger madammen. Det är röta i gaveln. Jag kan sticka ut hela armen.
Å nej, det vore ju ingen framtid. Men ser herr Krok, det är alltid så mycket som en början. Att få gubben så nätt åt sidan lite. Ja, för all del, för all del, här står jag och sladdrar. Trevlig början! tänkte Abraham. Jag tror, jag drar mig Han svängde om på klacken och stod framför en liten gumma, vithårig och grå, gubben ganska lik fast fetare.
Men det här behåller vi för oss själva, du Basilius, så att de inte nosar, hur pass vi begripit. För då kommer det att regna besman som trindsnö i april. Och det från klar himmel. Så att du minns det, Basilius! Därpå beror liv och salighet. Så att du kommer ihåg det! Och inte sladdrar bredvid mun. Utan kommer ihåg det! Basilius svarade ingenting, och sväran tillade: Hav dig nu ned från bordet.
Jag talar högt, sladdrar fram orden i skrattparoxysmer. Det är vidrigt för mig själf. Sedan han gått, hör jag alltid min egen stämma, som skräller för mina öron. Det pinar mig öfver all beskrifning. Och så skulle jag visst kunna skratta åt allt som är mig kärt förhåna, förneka det. Hvarför? Jag blir grof af öfverdrifven känslighet. Och så detta själfförakt efteråt! Jag skall bli annorlunda.