United States or Israel ? Vote for the TOP Country of the Week !


Efter en stund knackade det dörren, och fru Enberg stack in huvudet. Kära hjärtanes, inte ska herr Abraham sitta här i sin ensamhet Jo, just precis det, sade Abraham. försvann fru Enberg, och Abraham slutade sitt brev och rev sönder papperet. I detsamma knackade det lätt och hastigt, och Blenda steg in utan att ha väntat svar. Schacket ? sade hon. Det får vara i kväll.

Han låg i sängen och fingrade ringen och somnade med den lilla guldklumpen liggande sitt nakna bröst. Vid midnatt väcktes han av vagnshjuls krasande i gruset. Det är hennes nåd, tänkte han och smålog i mörkret. Han hörde hundarna gläfsa. Och han hörde hennes nåds röst: Har han kommit? Ja, kära hjärtanes , svarade fru Enberg. Abraham kröp ned under täcket.

Och vid den utgång, som dittills varit fri, köksutgången, där stod nu fru Enberg, röd av höstslakten. Och hennes eviga varningsrop, kära hjärtanes, blev till ett slaktrop, lockade fram bilden av ett slaktat djurs blodiga hjärta. Abraham stannade sitt rum, två meter brett, tre meter långt, en och nittifem höjden.

Ja, det har inte jag heller, sade Abraham och reste sig. Å kära hjärtanes, herr Krok är ung Hinner lära mig, menar fru Enberg? Det med. Och för resten när man är ung och grann Just det! avbröt han. Men nu skulle jag vilja och lägga mig. Jag är trött. Gumman tassade före uppför trappan. De gingo genom en övre förstuga in i en stor sal, som hade dörrar till höger och vänster.

Jag ska visa vägen. Akta huvudet, akta huvudet. Det är besvärligt med de trösklarna Abraham slog sig ned och sträckte benen framför sig. Han var en smula trött. Gumman stökade omkring i rummet, plockade och ordnade och sneglade och gästen. Och slutligen stannade hon, korsade händerna över magen och sade: Kära hjärtanes ung herr Krok är. Åja vars, sade Abraham.

Kära hjärtanes ja, suckade gumman, tungt att den kullriga magen hävdes och sänktes. Ja, de banden, de räcka inte länge blev Abraham förargad. Min själ om fru Enberg har reda den saken! sade han och drog till sig fötterna. Men gumman fick händerna magen, guppade och neg och tassade ut ur rummet. Här står jag och sladdrar, kära hjärtanes, kved hon. Abraham reste sig och bugade.

Där har ni, för att ni inte ville bo i skogstorpet. Nu gick gumman från den ene till den andre, från döttrarna till mågarna, från förvaltaren till klockaren, från skolläraren till hushållsmamsellen. Hon tog var och en i hand och till var och en sa hon allt under det hon grät: Å kära hjärtanes! Kan I inte förstå? Kan I inte förstå! Skolmästarn sa: Vad kan vi inte förstå?

Och Abraham sade: , herr greven kan väl vara vänlig och uppmärksam nu också? Javisst, javisst, suckade fru Enberg. Men det blir ju aldrig detsamma. Och jag ska säga, att hennes nåd behöver väl sällskap. För annars blir humöret tungt och dystert. Kära hjärtanes ja, vi ska väl hoppas, att herr Krok ska trivas Björkenäs. är det kanske inte omöjligt, att herr Krok stannar?

Vad är det som ska börja? All oro och jämmer. Se, en måste ju betänka, att hon är olyckligt gift Ja, men det är inte jag, sade Abraham. Åckåckåck, kära hjärtanes, jämrade fru Enberg och försvann. Morgonen därpå var Abraham generad. Fru Hyltenius däremot visade inga tecken till förlägenhet eller till oro. Hon var sig lik. Under fjorton dagars tid lämnade Abraham icke Björkenäs.

När det skulle höstplöjas vid utgården, tog han in hos torparen och stannade tre dygn. Men fjärde dagens morgon kom hustomten, gned sin hjässa med luvan och sade: Nu kan inte håken stå i längre. Herr Krok får allt komma hem. Och hemma möttes han av fru Enberg. Hjärtanes herr Abraham. Här har varit bedrövligt. Inte ska herr Abraham ligga borta i torparstugorna.